Kramas

Det där med att krama andra har jag alltid varit lite skeptisk till. Det känns ofta lite krystat och jag blir spänd. Vid bjudningar, möten på stan och andra tillfällen där kramen nästan blir framtvingad så blir jag som en gelefigur. Jag tror det märks på min kram att jag inte lägger något hjärta bakom.

Å andra sidan är det alldeles underbart att kramas när kramen kommer bara utav sig själv. När man liksom dras till den andra personen utan egentlig anledning. När båda helt plötsligt känner att en kram är på sin plats. Då kan jag tycka att kramas är den bästa kärleksförklaring man kan ge en person. Det behöver inte vara ens käraste utan det kan vara en kompis, arbetskamrat eller någon annan.