37 av 1001 album

Charlie Mingus - The black saint and the sinner lady

Frijazz och experimentell musik låter oftast bättre i tanken än vad det låter i verkligeheten. Ibland kan jag uppskatta när man bara blåser på i musiken. Det finns en kraft och något tilltalande i det också. Men det håller bara i någon låt.

Det här Mingus albumet är inte frijazz fullt ut men det är ändå så fritt att jag saknar melodier att uppehålla mig vid. Skivan är hyllad som ett mästerverk men jag hittar inte den storheten alls. Kanske är det för jag inte hör eller är speceillt intresserad om musikerna är skickliga instrumentarlister eller om arrangemangen är svåra. Det jag hör är musiken som kommer ut ur högtalarna.

Så många som 11 personer samsas om plats i låtarna. I mina öron låter det som några för många.

Favorit: Solo dancer
Betyg: GG