Jag tror jag gjort något dumt
Det var efter att inte rört en fena under 3 veckors tid som jag igår tog beslutet. När ursäkterna tagit slut kom jag till slut iväg på en löptur igår. Den, löpturen, var så underbar att jag bestämde mig för att anmäla mig till Stockholm maraton även nästa år.
Tänker man efter mer noga så kan det nog vara ett av de dummaste beslut jag tagit. Men det finns något som lockar också. Jag vet också att om jag verkligen ska komma ut och springa så måste jag ha ett mål att nå.
Är det någon mer som är sugen att hänga på?
3 kommentarer:
Ja, du. Jag vet inte. Efter nio maror är det klart att en tionde någon gång måste springas, men i Stockholm nästa år? Min form har sedan 9 juni konstant dalat och nu är den usel. Springer typ inget. Men vi hade trevligt iår ... jag ska ta mig en funderare.
Kände att den dagen skulle komma. Förstod ganska omgående efter årets lopp att dina förväntningar inte uppfyllts och att du ville ta revansch direkt. Men jag längtar inte tillbaka till den psykiska stressen det innebar med att hinna med "långtråkdistansnärdetfinnssåmktannatsomärroligareattgöra-träningen"
Men det va en härlig upplevelse. :)
Önskar dig kraft i spåren.
Andreas
Inspirerad av din blogg sprang jag en suverän runda samma kväll. 1 tim 45 min. Dessutom i bra fart. Det var faktiskt jättekul. Lovar inget än, men jag tror jag är på!
Skicka en kommentar