Det går otäckt snabbt att vara tillbaka i den vanliga lunken igen.

För bara ett par dagar sedan var man på Sardinien i 30 gradig värme. Vyerna var turkosa hav, glada barn, en brunbränd sambo och italienska kvinnor med minimala badkläder.

Nu är det jag ser framför mig något helt annat. Det regnar utanför Mimers, det är samma gamla schemaproblem på jobbet, klockan måste ställas och disken måste diskas.

Nu är jag inte så nerstämd som det låter. Visst skulle jag gärna jobba mindre, sova längre osv, men det är ganska skönt att komma in i det vanliga igen också.

Hösten har säkert en hel del sköna konserter, bokupplevelser och annat trevligt i sitt sköte också. Sen erbjuder ju barnen ett stort antal underbara situationer varje dag. Då får man ha överinseende med några bus som går för långt också.

Något blogginlägg var eller varannan dag är tanken.

Vi ses och hörs om ni vill