Ulf Lundell - Jack

Jag läste någonstans att journalisten Lennart Persson inte klarade av att lyssna på Morrissey då han inte stod ut med hans röst. Konstigt, tyckte jag men egentligen är det ju samma sak med mig och Lundell. Som person gillar jag honom och även som textförfattare är han såklart en man med många bra låttexter bakom sig. Problemet blir när han börjar sjunga. Jag vet egentligen inte riktigt var felet ligger men jag berörs helt enkelt inte.

Nu, 15 år försent känns det som ibland, har jag äntligen lyckats ta mig igenom hans debutroman Jack. Mitt liv har för tillfället inte många likheter med det som skildras i boken. Där lever Jack Råstedt utan skyddsnät och ansvarstaganden. Han och hans kompisar går på krogen, super, letar brudar, röker braj, tar olika ströjobb och lever ett allmänt stökigt liv. I vissa avsnitt i boken kan man bli lite avundsjuk på det livet de lever och jag har alltid varit lite fascinerad över männsiskor som lever så men jag tror inte att jag skulle klara eller vilja det egentligen. Visserligen längtar jag ut till krogen men jag är mer av en ensamvarg som gillar att sitta själv vid en bardisk utan att behöva vara social.

En överraskning med boken är att den inte känns så förlegad. Jag trodde att tidsandan som fanns på början av 70-talet skulle genomsyra boken alltför mycket. Uffe visade sig vara skicklig nog att undvika att den känns inaktuell idag.

Det känns skönt att äntligen ha läst Jack och boken har sina poänger men jag tror inte att det skulle hjälpt om jag läst boken när jag var yngre. Jag förstår att Lundell beskriver den värld han levde i men på över 400 sidor så blir det lite enformigt. Det vore kul att läsa någon av hans senare böcker och se om man känner sig mer träffad. Jag behöver nog dock några månader att samla kraft inför det.