Stig Claesson x 2

Det är lyxigt att ha Claesson som en av sina favoritförfattare eftersom hans utgivning är enorm. Jag har en massa böcker av honom kvar att läsa ännu vilket känns som en ynnest.

Min vän Charlie och Män i min ålder är typiska Slas böcker i sitt upplägg. Båda har en ram inom vilken boken fysiska historia utspelar sig. I dessa böcker befinner sig huvudpersonerna mestadels i Kanada och Ungern. Visserligen lär man sig en del om Ungern i Män i min ålder och man känner att han alltid fångar någonting personligt av det stället där historien utspelar sig. Men det är, iallafall för min del, när Slas förmedlar känslor av alla de slag som han berör mig. Dessa känslor är lika starka vare sig han befinner sig i Stockholm, en stuga i Västergötland eller varsom i världen.

När man läser vissa författare behöver man inte känna igen sig själv för att tycka det är bra men med Claesson tror jag att det är nödvändigt att vara på hans sida för att riktigt uppskatta böckerna. Vilken är då Claessons sida? Svaret på den frågan är inte lätt men grundläggande måste ändå vara att uppskatta ensamheten. När jag läser Claessons böcker känner jag alltid hur han beskriver ensamheten som samtidigt innebär frihet. En frihet som alla hans huvudpersoner behöver för att kunna överleva. Man behöver inte vara en enstöring för att känna stark sympati för detta.

Jag har ännu inte blivit besviken när jag läst någon Slas bok. Självklart är vissa böcker bättre än andra och av de två jag just läst är Män i min ålder att föredra. Den är till och med en av hans bästa.