Livet - Döden

De senaste dagarna har jag funderat mycket kring livet. Det började med att jag såg filmen Elephant. Den berörde mig mycket. Ni vet säkert att den handlar om Columbine massakern där två killar gick in på sin skola och dödade tolv elever och en lärare. Sättet de gjorde det på var så kallblodigt att det är svårt att förstå. De verkar helt på måfå valt ut sina offer. Gus Van Sant lyckades verkligen göra en film av detta som berörde.

För någon dag sedan fick vi också en nytillskott i släkten. Min systerson fick en kille som ska heta Isak. Hade detta hänt före vi fått barn så kanske man inte brytt sig så mycket men nu när man vet vad det handlar om känns det fantastiskt. Att tänka på hur man har det de första dagarna efter födseln gör mig avundsjuk. Det är fantastiskt och jag hoppas att de har det så bekymmersfritt man kan ha det.

Någon kväll senare så gick det en BBC-dokumentär om terroristdåden mot World Trade Center på tv. Tänk på vilket ohyggligt sätt massor av människor fick avsluta sina liv. När många såg att den utvägen var att hoppa förstår man hur de hade det. Dokumentären intervjuade några som mirakulöst hade klarat sig ut. Deras vittnesmål var skakande. Särskilt hur de mötte alla brandman som var på väg upp när de var på väg ner. Brandmannen gick mot en säker död. Ett gäng som var på fjärde våningen när ett av tornen rasade hamnade dock i en luftficka och klarade sig. Det var den enda våningen som någon klarade sig levande ifrån när tornet rasade. Man häpnas över vilka tillfälligheter.

Ytterligare en sak som fått mig att fundera kring livet är när jag fick reda på att en väns pappa fått en obotlig tumör. Oerhört tragiskt och tungt och man förstår sorgen de drabbats av.

Lärdomen av allt detta måste väl ändå vara att man verkligen ska uppskatta livet. Man vet inte vad som kan hända imorgon. Passande nog kom gamla souldängan Love is you med Carol Williams på mediaspelaren nu. Förhoppningsvis ett tecken på att vi alla får en härlig höst iallafall.