Nowhere to run

I närmare en timma hjälpte jag en kvinna att skicka fax till Syrien idag. Där hade hon sin släkt och hon ville få dem därifrån snabbt eftersom oroligheterna trappas upp hela tiden. Telefonlinjer och Internet är nedkopplat av regimen för att förstöra för upprorsmakarna. Men jag tror vi fick igenom alla papper som behövdes för att åtminstone möjligheten finns att hon får ut sin bror och hans familj.

Idag visades också ett inslag i Rapport om en 9-årig kille som blivit förlamad av en bomb i Gaza. Nu hade han och hans pappa befunnit sig i Sverige ett tag. Det enda boende de fått var en lägenhet på fjärde våningen utan hiss. Att bära ner pojken och rullstolen var en kraftansträngning varje gång. Skäms ni som är ansvariga. Vart skulle ni springa om krig bröt ut här?

I övrigt gör Paul Stanley sin bästa sånginsats i karriären i låten ovan.