Duff McKagan - It's So Easy (och andra lögner)
Det här är absolut en av de bättre musikbiografier jag läst. Duff kan skriva och trots att ganska många av historierna i boken är välkända (både Slash och Steven Adler har ju skrivt egna böcker) så blir det mycket underhållande läsning. Ouundvikligen så är det en del frosseri i rock n roll levene men aldrig på det malliga och uppblåsta sättet.
Vissa sidor i boken får jag läsa två gånger. Så mycket intresserar mig ändå historierna om Guns n Roses bildande och första år. Det är så spännande att få hela historien från en som var med. Då satt man satt man och läste små notiser i Kerrang och andra tidningar.Lite sorgligt att läsa är hur kamratskapen bandet hade byggt upp raserades när pengar och berömmelse kom in i bilden.
Duff var på väg att dricka sig själv till döds 1994. Han befann sig på samma flygplan som det Kurt Cobain tog till Seattle innan han sköt sig själv. Duff gick inte så långt men han hamnade strax efter på sjukhus med svåra magproblem. Hans mamma kom på besök och såg honom närmast död. Där och då bestämde han sig för bli ren. Att han klarade det med hjälp av en mountainbike och inte rehab är en fascinerande historia.
Jag passade på att lyssna på båda Use your illusion skivorna i ett sträck för några dagar sedan. Besvikelsen är fortfarande total när jag lyssnar på dem. Visst finns det några okej låtar (och en fantastisk, Civil war) men hur kunde världens farligaste rockband låta så snällt och närmast pompöst bara några år efter Appetite skivan. Det förlåter jag dem aldrig för.
Men Appetite for destruction, herregud den är ju lika bra fortfarande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar