1999 blev jag tipsad om Malcolm av hans ex-flickvän i Nashville. Det var ett tips som verkligen var bra. Hans album A hundred lies från samma år har snurrat massor av gånger. Sedan dess har Malcolm i omgångar befunnit sig passionerat nära mitt musiklyssnade. Andra stunder har han glömts bort, särskilt i samband med några svagare skivor.
Nya skivan Down the river är riktigt stark så vad passar bättre än att Malcolm för första gången besöker Sverige. Efter ha sett massor av bilder och klipp på honom så trodde jag det var en rätt stor man. Vilket så klart även rösten insinuerar. Men ack så fel man hade. När Malcolm sitter vid bardisken på Henriksbergs takterass är han så liten att man knappt tror det är sant. Och det ser tveksamt ut om rykterna om att numera är nykter stämmer.
Som vanligt vid den här typen av konserter så är det 60 från Gbg, 2 gubbar från Vara och 5 tjejer i publiken. Jag vet egentligen inte vad det säger men det vi som var där kan säga är att det var en väldigt bra spelning. Malcolm är oberäknelig och stundtals förvirrad men han spelar och sjunger för livet däremellan.
I lite dryga 2 timmar, med en 5 minuters paus i mitten, spelar han sånger där man lyssnar på varje ord. Hans nästan komiskt skrovliga röst når helt klart en annan nivå när man hör den live. I hans gitarrspel finns ett driv som gör att man oavsett ballad eller uptemplåt står och stampar takten.
Det är just den är typen av spelningar som gör mig så glad att på i Majorna. Det är verkligen en ynnest att gå 10 minuter hemifrån och sen ha möjlighet att lyssna på Malcolm live före läggningsdags. Och utsikten från Henriksberg i mörker är bara den värd inträdet.
Kanske läge att köpa ny telefon. Men jag gillar oftast att ha något minne från spelningarna även om kvaliteten lämnar mycket i önska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar