måndag, september 17, 2012
En natt att minnas
I år var det svårare än någonsin att börja jobba efter semestern. Det kändes inte som man var färdig med sommaren. Det finns rätt mycket härligt med början av hösten men ändå finns det stunder då jag bara vill tillbaka. Kylan på morgonen är redan av kalibern att det är gränsfall om det funkar med jeansjacka och huvtröja. Och när man promenerar hem från jobbet är stolarna på uteserveringarna tomma.
Det fanns massor av härliga dagar i somras men först i minnet poppar ofta dagarna i Provence upp. Att få bo i ett hus med pool i en liten stad i bergen är något jag inte trodde jag skulle vara med om. Och inget jag egentligen visste att jag skulle gilla så mycket. Det är bara perfekt. I år var tredje besöket i Fayence. Att äta god mat, dricka sköna viner, leka i poolen, läsa böcker, spela kort, ta siesta, åka till havet, kolla in människor, besöka den stora affären och hänga med sina familj är hundra procentig kvalitet.
Fyndet i vinaffären i år var fotbollsflaskan och dess innehåll. Som vanligt stor termometern på 25 grader när klockan var elva på kvällen. Resten av familjen kände sig trött och gick och lade sig. Tanken var att jag skulle göra det också. Men så kom Nick Cave på stereon och snart insåg jag att det skulle bli en lång natt.
Att sitta och titta ut över landskapaet och samtidigt lyssna på No more shall we part med Nick Cave är något jag aldrig kommer att glömma. Allt var helt stilla, någon fladdermus flög förbi i månljuset, klockan närmade sig ett, Warren Ellis violin smeker hjärtat, vinflaskan är på väg och ta slut och låtar som We came along this road och Sweetheart come ekar i den franska natten.
När skivan var slut var jag nästan andfådd av njutning och kände att det skulle bli svårt att hitta någon annan musik som kunde ta natten vidare. Men då poppade Vic Chesnutt upp vilket skulle visa sig vara ett lyckokast. För de två låtarna jag valde att spela, Coward och Marathon, fick mig att känna mig som en varulv i natten. Helt klart blev det ett av de mest minnesvärda musikögonblick jag någonsin haft. Obeskrivligt och ofattbart är ett ord som inte är tillräckliga i det här sammanhanget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, låter som ett underbart ställe? Var? Vill åka! /Malin
Före detta grannars föräldrars hus som vi får hyra för en billig penning. Ibland har man flax i livet.
Skicka en kommentar