Det har gått två månader men när Magnus hade sammanställt sina foton kom en del minnen tillbaka. Det var som vanligt underbara dagar. Vi lyckade återigen få en guldplats på husbilscampingen genom gammal list. Våra grannar blev det stora tyska pink flag gänget, några osociala danskor och på andra sidan ett skönt tyskt äldre par. Vi satte fram stolarna och försökte vara inbjudande för de som passerade. Det lyckades väl ändå hyfsat bra. Även om vi inte hittade på knappen till sollamporna innan första natten var över. Nya kontakter togs, den ena märkligare än den andra. Men det är bra att få lite perspektiv vad det finns för folk därute i världen.Den ensamme finnen, den Jarre t-shirtade stockholmaren, den starkt hippieinfluerade tyskan med flera var våra gäster ackomponjerade till soundtracket av Back in black. Personer man aldrig kommer se igen men som ändå lämnade sina spår.
Vädret var så bra att det blev bad i den härliga sjön för första gången sedan 2009. Det är ju inte medelhavets klara vatten direkt men det är ändå uppfriskande. Efter fösta dagarnas kanonväder så blev det mer växlande med några skurar på nätterna. Dock höll det sig från att bli alltför lerigt. Gympaskor funkade alla dagar.
Musikmässigt så blev det en chockstart med Araabmuzik. I 30-gradig värme byggdes det upp en danstemperatur omöjlig att stå still till. Det var som om det var sista akten i livet men faktum var att det var den första på hela festivalen.
Resten av dagarna blandade både högt och lågt. Bra spelningar med Gossip, Lee Ranaldo, Hank 3, Boubacar Traore, Mikal Cronin, Lee Fields, Mikal Cronin, Amadou & Mariam, Dr John och Machine Head avnjöts mellan de sedvanliga sidoaktiterna vid Hjaltes, Gringo bar och restaurangbesök. Och så alla timmar som sköljs ner med det vita vinet och den danska ölen sittandes någonstans.
Fyra spelningar stack ut extra i år.Araabmuzik är redan nämnd. Bruce Springsteens spelning är också redan omskriven. Det var bara perfekt. Jag har mycket svårt att se hur någon toppar hans orangea spelning vad gäller hits, glädje, pondus och sammankallande länk mellan alla festivalens besökare. Klippet nedan må vara risigt filmat men när Bossen står och vevar med händerna mitt i publiken i slutet är det sommarens kanske vackraste stund.
Den tredje toppenspelningen stod Alison Krauss för. Hon vågade köra ganska många lugna låtar vilket hon gjorde med den största äran. Volymen var låg så jag är glad att vi ställt oss längst fram så vi slapp de värsta idioterna som står och pratar under spelningarna. Och jag måste säga att Alison är bedårande.
Den fjärde spelningen som var extra bra var den sista på Gloria scenen på hela festivalen. Los Angeles killen under namnet Shlohmo kokade upp en fantastisk stämning för oss hundratal som hittat dit sent söndag kväll. Perfekt elektronisk musik som både är dansant och stämningsfylld.
10 månader kvar tills nästa gång. Lite sug börjar allt redan infinna sig. Då får vi förhoppningsvis användning för den rockabillyparlör som uppfanns sista natten. Vi upptäckte att alla sanningar finns där vare sig man är i med eller motgång.
Er förstereporter
1 kommentar:
Vilka härliga bilder!
Skicka en kommentar