Klockan slog midnatt. Att sova stod på programmet. Tyvärr dök inte John Blund upp. Jobbtankar började cirkulera. Det kändes inte bra då jag lovat mig själv att inte ta med mig jobbet hem. Vad göra?
Jo, av någon anledning så kom lusten att lyssna på Little Caesar. Efter först lyssnat igenom deras utmärkta platta från i våras American dream så nådde deras självbetitlade klassiker från 1989 mina öron. Det blev verkligen en tripp tillbaka i tiden. En tid då jag åkte blå Saab 900 och var riktigt ung.
Men jag älskar verkligen skivan fortfarande. Little Caesar var och är ett klassiskt rockband som skriver låtar där texterna inte direkt är av litterärt värde men där helheten blåser bort allt krafs som finns därute. Och de blåste framörallt bort alla jobbiga tankar som snurrade. Klocakan 02 somnade jag gott.
2 kommentarer:
Kanske var musiken så tråkig att du somnade...? Jag hade definitivt sussat in. ;-)
/TD
Det är dags att våga släppa fram den långhårige rockaren i dig. Den finns där någonstans, jag lovar. Gettin' down n dirty :)
Skicka en kommentar