Tack För En God Match

Det känns precis som det nyss var iskyla och snö upp till halsen. Nu kan man istället tillbringa underbara sommarkvällar ute. Och vad är då bättre än en grön plan med äkta gräs i Mölndal. Och med gräs menas då inte sådant man rökar utan sådant man lirar boll på. Azalea har fått ordentligt ordning på defensiven och vår intränade hörnvariant gav en rättvis 1-0 seger ikväll. Underbart!

På tal om gräs så stämmer devisen att det inte är grönare på andra sidan. Förutom då i Roskilde. Och idag slog det mig att det bara är en månad tills avfärd. Hur fantastiskt är inte det.

Den senaste tiden har jag som vanligt hårdlyssnat på alla band som kommer. Hur man än vrider och vänder på det så saknar jag en hel del akter. Ser man till helheten så känns faktiskt 2010 års line-up som Roskildes sämsta någonsin. Men det är min personliga smak. På Roskildesfestivalens forum på nätet är folk gladare än på många år. Och visst finns det band så det räcker för mig också.

Nedan är min högst subjektiva bedömning av årets artister. De står i fallande ordning, med bäst först. Jag har använt mig av decimaler för att kunna avgöra små skillnader. Betyg 4-5 innebär artister av högsta klass. Betyg 3-4 är artister som jag kanske inte skulle gått och sett enskilt men som ändå är klart intressanta. Betyg 2-3 är musik som går att lyssna på men där en kall öl är minst lika lockande. Betyg 1-2 är bottenskrapet.

4,9 Wooden Shjips
4,8 The National
4,5 Patti Smith
4,4 Bad Lieutenant
4,3 Alice In Chains
4,2 Orchestre Poly-Rytmo Cotonou
4,2 Naomi Shelton & The Gospel Queens
4,2 Hypnotic Brass Ensemble
4,1 Japandroids
4,0 Pavement
4,0 Julian Marley
4,0 The Rumour Said Fire
3,9 Den Sorte Skole
3,9 Health
3,8 Brother Ali
3,8 Valient Thorr
3,8 Ceu
3,8 Motorhead
3,7 Sick Of It All
3,7 Sensational & Spectre
3,7 Rootz Underground
3,7 Solstafir
3,6 Robyn
3,6 Titus Andronicus
3,6 Tinariwen
3,5 Lcd Soundsystem
3,5 Gallows
3,5 Staff Benda Bilili
3,5 Systema Solar
3,5 Beach House
3,4 Bassekou Kouyate
3,3 Kings Of Convenience
3,3 Hocus Pocus
3,3 The Kandidate
3,3 Florence + The Machine
3,2 Beat Torrent
3,2 Bear Quartet
3,2 Kasabian
3,2 Local Natives
3,2 Prins Thomas
3,2 NOFX
3,1 Aurelio Martinez
3,1 Blackie & The Rodeo Kings
3,1 Analoga Africa Soundsystem
3,1 Choc Quib Town
3,1 Van Dyke Parks
3.0 Linstrom & Christabelle
3,0 Efterklang
3,0 Them Crooked Vultures
3,0 The Floor Is Made Of Lava
3,0 Daara J Family
3,0 Converge
2,9 Gorillaz
2,8 Serena-Maneesh
2,7 The Temper Trap
2,7 CV Jörgensen
2,6 Prince
2,6 Jack Johnson
2,6 Tech Nine
2,6 Nisennenmondai
2,6 Biffy Clyro
2,5 Meshuggah
2,5 Wild Beats
2,5 Ikonika
2,5 Porcupine Tree
2,5 Vampire Weekend
2,4 Kashmir
2,4 Muse
2,4 The Kissaway Trail
2,4 Arriba La Cumbia
2,4 Giles Peters & Havana Cultura
2,4 Dirty Projectors
2,4 Dala Dala
2,3 Miike Snow
2,3 Nephew
2,3 Teddybears
2,3 The Asteroid Galaxy Tour
2,2 Killswitch Engage
2,2 Speed Caravan
2,2 Dulsori
2,2 Roska
2,1 Boban I Markovic
2,1 Electrojuice
2,1 Casiokids
2,1 John Olav Nielsen
2,1 Baron Criminel
2,1 Prodigy
1,9 Circle
1,9 Kasper Spez
1,9 FM Belfast
1,9 When Saints Go Machine
1,9 Nile
1,8 Die Antwoord
1,8 T.O.K.
1,8 Drake
1,7 Matias Aguayo
1,7 Dizzy Mizz Lizzy
1,5 Schalachthofbronx
1,4 Shantel Bucovina
1,4 Pendelum
1,4 Paramore
1,3 Bonaparte
1,2 Afenginn

Children Of The Revolution

Att tillbringa en helg på fotbollsläger med Azaleatjejerna var typ bland det roligaste jag gjort. Det är omöjligt att beskriva hur gott man mår i solskenet på Donsö tillsammans med dessa tjejer.

Fast när man kommer hem så inser man att det tar mer på krafterna än en hel veckas rockfestival.

Mindfulness my ass

Att träffa jobbarkompisar utanför huset där man jobbar är alltid bra. Det är nyttigt och kul att komma iväg och umgås på annat sätt än över skrivbordet och i lunchrummet. Men att hyra in en konsult som coach för att lära oss mer om bemötande är förkastligt. Särskilt som det är andra gången vi gjort samma sak.

Sjävklart kommer det fram något litet nyttigt på åtta timmar (och då särskilt under lunchrasten). Men att lägga en heldag på något som utmynnar i mindfulnessflum är närmast skrattretande. Visdomen vi fick var, ta ett djupt andetag så ordnar det sig. Jag avskyr allt vad självhjälpböcker heter så det är inte min bag.

Tänk istället vad mycket roligare det varit om vi hittat på någon aktivitet tillsammans ute i naturen. Ett litet äventyr med lite olika moment helt fritt från utomstående coacher. Det hade varit fantastiskt och bra mycket mer värt för att svetsa samman stämningen.

Tur då att man ikväll fick äta årets första jordgubbar. De var himmelskt goda.

Och tur att det är en lägerhelg på Donsö med Azaleatjejerna på gång. Lite nervositet infinner sig då man inser att man har ansvar för 13 tjejer utan föräldrar ute på en ö. Men det kommer nog bli fint. Vem vet, tjejerna kanske till och med tvingar tränarna att ta årets första dopp.

När jag såg klippen nedan så slog ångern till. Eftersom Mark Lanegans akustiska turné inte kom till Sverige så var jag på gång att ge mig ut i Europa för att se honom. Det har alltid varit en dröm att se honom i det här intima formatet. I slutändan blev det inte av och det var ju synd. Men lite substitut är det att kolla in dessa fantastiska klipp.

Until The Final Flicker Of Life's Ember

Veckans spotifylista finns här

Det här blir den sista listan på ett bra tag. Självklart innehåller den bara fantastiska låtar.

Enjoy! Jag återkommer med nya listor när höstmörkret börjar falla (och vi med den)

(Det är fel låttitel på Jerry Lee Lewis låten på listan. Det är inte Money som det står utan en annan rökare från världens ösigaste livealbum, lyssna själva)

Zlatan

Zlatan är alltid i ropet. Nu är det en mailintervju, gjord i tidningen Café i mars, som skapat lite rubriker. Och innan dess har det skrivits ofantligt mycket om eventuella övergångar och Zlatans status i Barcelona. Mycket av det som står har en negativ ton. Det är antingen de som inte kan fotboll eller som inte har sett Zlatans säsong i Barcelona som uttalar sig så.

Visst, man kan slå fast. Zlatan blev petad de sista matcherna vilket antagligen var mycket tungt för honom. Men om Maxwell spelat bollen till en fristående Zlatan, och han skulle gjort mål i matchen mot Tennerifa så skulle han antagligen spelat från start de sista två matchena också. Och han skulle definitivt gjort det om han inte blivit skadad mot Arsenal i Champions league. Zlatan var usel i båda matcherna mot Inter. Men man ska komma ihåg att det var Messi, Xavi och alla andra också. Zlatan har inte alltid världens bästa kroppspråk när saker går emot honom. Men jag kan förstå honom till viss del att han ibland tröttnar när Messi inte släpper bollen.

Jag har sett nästan varje match Barcelona spelat i ligan den här säsongen. Och jag måste säga att i stort har Zlatan varit grym. Det är en ynnest att ha en svensk att följa i ett av världens bästa lag. Vilka mål, vilka passningar, vilka vrikningar och vilket spel han har varit delaktig i. Och att vara ligamästare de senaste sju åren som Zlatan varit måste tyda på något. Upplösningen av förra årets säsong i Italien då han blev skyttekung genom ett fantastisk klackmål ger mig rysningar så fort jag tänker på det.

Frågan är vad som kommer efter Zlatan i svensk proffsfotboll just nu? Vi har Mellberg som sköter sig bra i Olympiakos, men då snackar vi grekiska ligan. Kim får nöta bänk i Lyon, Markus Berg nöter samma bänk i Hamburg, några lirar i Holland, Ljungan ville ha lite grungestämning och Daniel Nannskog blir skyttkung i Norge då och då. Nä, vi ska vara oerhört glad att vi har Zlatan Ibrahimovic.

Extravaganza

Det var ju inte bara strålande solsken, besök av släkten och löpning på programmet i helgen. För Göteborg fick ju mycket celebra garagerockbesök både lördag och söndag. Jag är fortfarande trött efter allting men här kommer sex mycket korta recensioner av sex konserter som verkligen piggade upp.

Lördagkväll på Henriksberg tillsammans med tre härliga vänner. Några öl, fantastisk sommarkvällutsikt över Gbg och rockmusik, mycket mer är svårt att begära efter ett Gbg-varv. På scen stod:

John Paul Ketih
Härlig powerpop med countryinslag. Låtar som Looking for a thrill och If I were you är klockrena. Och som gitarrist är John Paul Keith fantatisk. Det spelas aldrig över utan det svänger.

Harlan T Bobo
Den egentligen ganska lågmälde Bobo öste på som en vild David Berman från Silver Jews. Stundtals fungerade det bra men texterna, som egentligen är hans styrka, försvann lite i ljudmassan.

Jack Oblivian
De senaste veckorna har Oblivians senaste skiva The Disco Outlaw spelats mer än flitigt hemma. Så det var grymt att få höra låtar som Make your mind up, Sweet thang och Ditch road från scenen.



Söndagkväll på Sticky med Magnus. Tröttheten som fanns i kroppen försvann delvis i och med cykelturen, den försvann nästan helt med den enda ölen för kvällen och den utplånades totalt då första bandet intog scenen.

King Khan & BBQ Show
De må se spexiga ut och de må agera spexigt men de är ändå ett under av bra och ärlig rockmusik. Deras röster är fantastiska och deras låtar är som gjorda för en livescen. En mycket bra spelning.

Black Lips
Slynglarna från Atlanta har ett rykte om sig att vara stökiga på scen. Men här var de mest dedikerade till sin musik. Och även om jag gillar deras skivor och särskilt visa låtar riktigt mycket så imponerade de stort. Blundade man var det som att höra den klassiska Nuggets-boxen, som Lenny Kaye satte ihop med 60-tals garagerock, i modern tid och med egna låtar.

The Almighty Defenders
Idag har jag lärt barnen låten All my loving. Det var inledningslåten på Almighty Defenders konsert och även på deras debutskiva. Bandet består av Black Lips och King Khan & BBQ Shows medlemmar. De levererade en mycket bra timme livemusik som fick en att glömma bort alla sorger och besvär (som för dagen bestod av trötta ben och sönderbränd nacke).

Göteborgsvarvet

En av årets bästa dagar är att hänga och kolla på Lilla Göteborgsvarvet. Allra roligast är det förstås att heja på sina egna barn och andra man känner. Men det är även stort att se alla barn och ungdomar som verkligen kämpar. En del har det lätt, det har fått kroppar och steglängd för löpning, menas andra inte fått de perfekta löpningsgenerna. Jag kan tillbringa timmar att bara stå och ropa heja! kämpa på! du är snart i mål! och liknande till dessa barn. Det är grymt kul och motiverande att se dessa kids.

De hejarop jag fick under lördagens Göteborgsvarv räckte tyvärr inte i värmen. Jag hade lovat mig själv att absolut inte gå ut för fort. Så när 5 km passerades på 22 minuter blev jag lite orolig. Men kroppen kändes trots allt bra fortfarande så det var bara att trampa på uppför Älvsborgsbron.

Allt var frid och fröjd fram till någon gång mellan 8-9 km. Då attackerades jag av det mördande må illa syndromet som jag oftast får vid löpning i hög värme. Alla försök att förtränga illamåendet var lönlösa. Så det var bara att dra i handbromsen och slita en kilometerskylt i taget fram till mål.

Jag slutade kolla på klockan för att slippa bli ännu mer knäckt men när jag passerade 17 km blev det ändå en tjuvtitt. Tiden var då 1.19 tim och jag hann tänka att springa de fyra sista kilometrarna under 20 minuter borde gå och därmed klara skamgränsen 1.40 tim i mål. Jag visste att jag skulle behöva öka steglängden lite så det gjordes. Problemet var bara att efter de fem lite spänstigare stegen under slutet av Avenyn fick den lilla lutningen, efter svängen in på Vasagatan, att se ut som San Franciscos brantaste gata.

Sluttiden 1.41.00 är min sämsta någonsin. Nu något dygn efteråt är besvikelsen ändå inte direkt stor. Fast jag måste medge att självförtroendet för den dubbla sträckan om två veckor fick sig en rejäl törn. Även om man är inställd på att springa Marathon i mångt och mycket är självplågeri så var årets gbg-varv en näsbränna om hur det känns när löpning bara är oerhört jobbigt.

Less Is More

Legenden som står på Henriksbergs scen på lördag.

I Say Buzz Buzz Buzz

Veckans spotifylista finns här

Ingen har väl missat att helgen som kommer erbjuder garagerock extravaganza i Gbg.

På lördagen gästar tre band från Memphis Henriksberg. Det är barrock av bästa märke från John Paul Keith (se klippet nedan), det är countrydoftande Harlan T Bobo och det är framförallt legenden Jack Oblivian. Det kommer bli riktigt gött.

Efter en natts vila så är det dags att bege sig till Sticky Fingers. Ingen vill väl för allt i världen missa när King Khan & BBQ Show och Black Lips kommer. De ska tydligen spela varsitt set för att sedan förenas i det gemensamma bandet Almighty Defenders (se klipp nedan). Det lär bli hur grymt som helst.

För övrigt är jag riktigt nöjd med veckans lista.

Världens Bästa Måndag

Trots ett svårspelat underlag i Landvetter så spelade Azaleatjejerna ut hela sitt register. När domaren blåste av matchen så var resultatet 7-0 till Azalea.

På bilden är Ella på väg igenom Landvetters backar. Underbart!

Aldrig För Gammal

Slippery When Wet

Pamela Des Barres – Jag Är Med I Bandet (En Groupies Bekännelser) (2009)

Förra året kom boken från världens mest kända groupie på svenska. Det är en härlig berättelse om hur det var i rocksvängen i Los Angeles från 60-tal och ett tiotal år framåt. Visserligen kunde boken redigerats ner från sina 400-sidor, då det blir lite upprepningar, men det är ändå kul att läsa lite ingående skvaller då och då.

Pamela Des Barres började i det tidiga tonåren gå igång på Elvis, Dion och Beatles. Hon kände en dragningskraft till musiken, den blev en del av henne. Sen när hon blev lite äldre så blev även rockmusikerna en dragningskraft.

Efter att ha läst boken kan man enkelt slå fast att Pamela tog ut svängarna rejält. Hon skyggade inte för mycket och lät sin översexualitet blomma fullt ut. Det är på ett sätt lite tröttsamt att läsa om alla eskapader. Men så fort man påminner sig om att eskapaderna sker med Keith Moon, Waylon Jennings, Mick Jagger, Gram Parsons, Jim Morrison och andra rockstjärnor så blir det intressant. Är man rocknörd så är det helt enkelt rätt kul att läsa om att Jimmy Page brukade ha med sig piskor på turnéerna så han kunde leva ut sina s&m fantasier.

Betyg: GGGG

We Rock

R.I.P. Ronnie James Dio

Han tillhörde aldrig mina absoluta favoriter (det var lite för mycket drakar och magi för det) under hårdrocksåren men ändå är han betydelsefull. Det är mycket få som matchar Ronnie James Dio när det gäller hårdrocksröster.

Låten We Rock är var en av få hårdrocksvideos som sändes på svensk tv under början av 80-talet. Eftersom jag lyckades spela in den på video så såg jag den om och om igen. Den låten och Holy Diver kommer alltid få mig att känna den djupaste uppskattning för Ronnie James Dio.

Anders Svensson Cupen

Söndagen bjöd på en väldigt trevlig heldag i fotbollens tecken. Från den tidiga ottan då domaren visslade igång Azaleas tjejer i Guldheden till Barcelonas guldfirande på TV4 sport.

o9.oo var det start på Anders Svensson cup. Det var först när jag kom hem på sen eftermiddag som jag förstod att det varit en rätt kall och bister majdag. När man är mitt upp i alla matcher så kopplas alla sådan funktioner bort. Det är inte utan att man känner sig som Pep Guardiola när han trotsar regnet på Nou Camp. Det kanske är dags att kräva samma kostymer som klarar regn som Pep lär använda.

Det hade varit underbart att lägga ut bilder på de fantatiska fotbollstjejerna som ger allt i Azalea. Men man ska var nogrann och inte publicera bilder där man inte vet om de kan missbrukas på något sätt. Och där man inte frågat alla föräldrar om lov. Så istället är alla välkomna att komma och kolla på fin fotboll live framöver. Till exempel kan vi behöva stöd under morgondagens bortamatch mot Landvetter:)

Green Green Grass Of Home

Vid Tjurpannan i Grebbestad 14 maj 2010

Långbord Majorna-style 1 maj 2010

Ibland måste man nypa sig i armen för att komma ihåg hur bra man har det. Att under sommarhalvåret kunna växla mellan Majorna och Grebbestad är guld. Jag skriver det igen, det är guld.

What do you want from the liquour store?

Veckans spotifylista finns här

Nu är det inte långt kvar till den 5 juni. När den dagen är över har jag tänkt hälla upp ett glas öl, ett glas rosé och ett glas romcola. Sen blir det en plats i solen, musiken från den här spotifylistan och starten på en underbar sommar.

Eftersom det äntligen finns några Ted Hawkins låtar på Spotify så firar jag med att ha med hela fyra stycken. Det är han värd efterom han har en av musikhistoriens bästa röster.

Press och Understöd

Maja Lundgren – Mäktig Tussilago (2010)

Skulle det inte varigt för den luftiga texten så är det möjligt att jag givit upp att läsa vidare efter några sidor. Jag har lite svårt att kämpa in en text. Trots att man vet att det ofta lönar sig så är det motigt.

Nu, när boken är utläst, skulle jag istället vilja läsa om inledningen. Handlingen svävar nämligen tidsmässigt fram och tillbaka. Så det som var dunkelt och svårförstått i inledningen blir mer och mer intressant längre fram.

Mäktig Tussilago handlar om Oscar. Han får ett stort bryt på en middagsbjudning. Han blir tokig helt enkelt. Nästa adress för honom blir psyket och vi får följa samtalen mellan Oscar och hans pyskiater. Vad är det egentligen som gjort honom galen?

Maja Lundgrens text är inte lätt. Men det finns många poänger att hämta. Både sådana som man håller med om och sådana som man inte håller med om, men som ändå är tänkvärda. Det blir ibland onödigt svårläst dock. Så det är tur att boken är ganska tunn.

Betyg: GGG

Derbyt

Låt oss avklara det mest självklara först. Hur kunde domaren missa att blåsa straff. Klarare hands i straffområdet är svårt se. Framförallt är det horribelt av den assisterande domaren att missa. Han stod ju i bra vinkel.

I övrigt var GAIS första halvlek charmant. Reuben Ayarna stod för helt prickfri insats som borde resulterat i ett par mål framåt. När han sedan blev skadad, då Blåvitt för övrigt inte spelade ut bollen över linjen, så tappade de grönsvarta lite.

Andra halvlek blev det mest tjongande från båda lagen. Men kampen var härlig att se och Romarios två vrickningar över Niklas Carlsson var inte dumma.

GAIS topp fem:
1. Ayarna
2. Wanderson
3. Lundgren
4. Mårtensson
5. Celik

Det sitter i håret

En konversation från ett bibliotek några mil norr om Göteborg mellan en låntagare och bibliotekarien:

-Tjena raggarn!
-Hej!
-Vad har du för bil?
-Vad jag har för bil?
-Ja, vad har du för kärra?
-En Volvo.
-Ah, en Amazon då, antar jag?
-Nä, det är en vanlig, jag glömmer alltid vad det är för model.
-Oh, så du är inte raggare på riktigt?
-Nä, jag skulle nog inte vilja kalla mig raggare.
(besökaren kollar in bibliotekariens frisyr)
-Okej, jag tänkte låna den här boken i alla fall.
-Då behöver jag ditt lånekort.

Millioner mil och vägar men jag är inte hemma än

Tanken har slått mig innan. Men egentligen har jag aldrig varit nära att göra det. Hela dagen idag gick jag också och letade ursäkter. Nä, jag måste nog hem till barnen tidigare och nä, jag körde ju backträning igår och vaderna är stenhårda som omogna plommon. Det var bara två av alla tankar som for i mitt huvud.

Osäkerheten fanns in i det sista. Och när säsongens sista quiz på biblioteket, som för övrigt besöktes av 65 deltagare och 20 brassmusiker, drog ut på tiden så kom sista andledningen att skippa det. Fast innerst inne visst jag nog ändå att jag aldrig skulle kunna se mig själv i spegeln om jag hade satt mig på bussen.

Så in på toaletten för ta på sig stålmannendressen, som egentligen var mina illaluktande träningskläder, och så var det bara att börja löpfärden hem från Kungälv. 2 timmar och 2 minuter tog det innan jag stod på Kaptensgatan. Skönt var det då men det är inte direkt en naturskön tur. Raksträckor rakt in i evigheten bredvid E6:an ger inte någon extra energi till en trött man.

Here comes love

Veckans spotifylista finns här

I veckan blev de två bilarna till Roskildefestivalen fullbokade. Att vi blir samma sköna gäng som förra året plus Martin gjorde mig mer än supernöjd. Nedräkningen har börjat.

I lyckan brainstormde jag fram artister som gjort minnesvärda spelningar på denna festival sedan 1992 då min Roskildeoskuld sprack. Det är säkert många som saknas men det var de här låtarna var det som först kom upp och som fanns på spotify.

Från Buddy Holly till Hannah Montana

Jag, Ella och Astrid slog, efter en lång dag, oss ner framför tvn strax efter klockan 19. Det hade varit fullt upp i några timmar. L jobbade. Det var hämtning av både egna och grannars barn på dagis och skola. Det var matlagning till fler än vanligt. Sen skulle Ella, sen som alltid, på sin volleybollträning. Så när vi väl hamande i soffan var vi alla rätt utmattade och lite smågriniga.

Då dök plötsligt Miley Cyrus överraskande upp i tv-rutan. Det är inget man väntar sig i Lilla Aktuellt. Snacka om att gå från 0 till 100 på en sekund. Båda barnen, Miley är numera även Astrids idol, blev så exalterade att de hade svårt att prata. Inslaget var bara kort reklam för en längre intervju som kommer på torsdag men det räckte mer än väl för att göra oss alla tre på toppenhumör.

Jag blir så grymt rörd när jag ser hur mycket Ella gillar Miley. Det gör att man själv åker 30 år bakåt i tiden och verkligen minns hur det kändes när man skaffade sina första riktigt stora idoler. Samma sak är det att se henne när hon sportar. Gamla minnen från Degeberg och Hagavallen, som jag inte tänkt på sedan dess, kommer fram i fullt fokus. Det är en mycket fascinerande ny fas i föräldraskapet som dykit upp.

Sprickor i kristallen

Under hela dagen låg en spänd förväntan efter kvällens seriepremiär. Azalea flickor 01/02 begav sig ut till den fina villornas paradis, Billdal. Det ger ändå lite extra tändvätska att se hus där det står fem nya bilar på uppfarten och där medelinkomsten ger Reinfeldt erektion.

Nytt för i år är att vi spelar med våra två lag samtidigt. Så jag och tränarkollegan får coacha var sitt lag under matcherna. Jag tänkte att det möjligtvis skulle bli svårt att inte slänga några blickar över axeln och även följa det laget som jag inte hade ansvaret för och som spelar på planen bredvid. Men det visade sig inte vara något problem. Den andra matchen glömdes direkt och fokus låg på "mina" tjejer.

Under de fyrtio minuter som matchen varade så existerar inget annat. Vi låg på för att göra mål hela tiden. Två stolpskott och flera frilägen men bollen vägrade att gå in. Sen får de ett snöpligt mål när fem minuter återstår. Det blir tyvärr inte någon sista anstormning utan Hovås/Billdal kan hålla undan.

Reslutatet 1-0 till Hovås/Billdal var inte rättvist. Men sådan är fotbollen. Och jag är väldigt nöjd med tjejernas insats. Särskilt kämpandet och närkampspelet var bra. Tjejerna stod upp och vek verkligen inte ner sig vilket var helt underbart att se.

Det vi behöver arbeta med är att försöka tänka lite mer och därigenom få bort klungspelet. Att exempelvis våga stanna på topp om man är forward istället för att springa dit där bollen är. Det är ädelt att försöka kämpa åt sig bollen men eftersom fotboll är det gröna fältets schack så är det lika viktigt att hitta fria ytor.

Weekend

• Första löprundan på 9 dagar. 16 km lätt jogg som både kändes bra och dålig
• Gårdsstädning i underbar sol med härliga grannar och årets första grillning
• Ellas kompis Nelly på övernattning vilket bland annat innebar lek med annars orörda Little Pet Shop leksaker. Skönt att se leksaker för tusentalskronor användas
• Finslipning av detaljer på träningen med Azalea. Imorgon är det seriepremiär mot Hovås/Billdal.
• Zlatan petad och Bojan gör ett fantastisk mål. Hm, svårt att veta hur man egentligen känner om det
• Valborgsmiddag med vänner från Mölndal. Sen valborgseld i iskyla, men häxorna i Slottsskogen är ändå ett måste
• Countrymusik för hela slanten
• Förutom den bästa löpmusiken som är Airbourne och låten Running wild
• Några underbara scener med Torkel Petersson i Mamma Pappa Barn
• Och så en trevlig avslutning på söndagen som ger energi för den kommande veckan