söndag, november 15, 2009

En liten ursäkt

Det gnagde lite under hela den långa löprundan ikväll. Och det var inte i benen det gnagde utan i skallen. För bara några timmar tidigare hade mitt och barnens lidköpingsbesök avslutats på McDonalds. Och där hade följande utspelat sig.

Vi kommer in och det är ganska ruschigt. Vilket ifs sig är vanligt på detta ställe men personalen är också uppstressad mer än normalt. Nåväl, allt lugnt än så länge. Men som vanligt ställer man sig i fel kö. De tre andra köerna riktigt rusar fram menas vår kö står stil. Nåväl, allt är ganska lugnt ändå. Efter ett tag är det vår tur. Då kommer jag på att vi inte förberett oss alls. Och barnen som nästan somnat i kön är segare än vanligt. Happy meal är ju givet men sen ska det väljas vilken typ av burgare, dricka och om det ska vara morötter eller äpplen som extra tilltugg. Lite stressat blir det, egentligen utan anledning, men vi får fram vad vi vill ha och jag betalar. Då visar det sig att det bara finns en hamburgare klar och vi ska ha en cheeseburgare och en hamburgare till. Nåväl, detta händer ju ofta och om tre minuter ska nya vara klara.

När jag återvänder till disken efter tre minuter för att hämta burgarna så är min expedit (så heter det nog inte men ändå) fullt upptagen. Hon ser mig men hinner liksom inte med. Jag ser hur det finns klara burgare att skeppa ut men hon gör klart med sin kund hon håller på med först. Massor av burgare skeppas ut i alla fyra köerna samtidigt. Men så blir det min tur och då finns det plötsligt bara en cheeseburgare kvar. Hon säger att det ska ytterligare tre minuter för hamburgaren att bli klar. Det är då jag i stressen säger "men vad fan", rätt så högt. Jag ser att hennes ögon blir lite ledsna.

Det var det som gnagde under löprundan. Det var väl inte så farligt sagt egentligen men det var rejält onödigt sagt. Tjejen i kassan slet ju som ett djur och bad om ursäkt för dröjsmålet (och missen) och stället var McDonalds. Tre minuter av mitt liv, och stripsen hann inte ens bli kalla, måste jag väl kunna vänta. Men det var kanske en bra tankeställare. Bildåren, som det stod om i tidningen idag, som som rusade ut och knivhögg en fotgängare för att han gjort ett tecken kanske också började sin gnälliga bana på hamburgerbaren. Jag ska inte göra det igen.

Inga kommentarer: