Sam Cooke - Nobody knows the trouble the i've seen

För några år sedan fanns det plötsligt blommor nedanför Angeredsbron. Jag såg dem när jag åkte till och från jobbet varje dag. Att någon hoppat förstod man förstås och sådant sätter djupa spår i mig. Efter ett tag hade någon sprayat R.I.P. Johnny på bropelaren och jag undrade varje dag på varför Johnny hade hoppat.

Idag kom svaret. I SVT-dokumentären Jag vill inte leva detta livet, som handlade om ghb-missbrukande ungdomar fanns Johnny med till en början. Han såg till sist bara självmord som enda utvägen. Fruktansvärt tragiskt.

Man kan tycka att hans kompisar borde kommit på bättre tankar och ryckt upp sig efter men de fortsatte i samma stil. Jag kan störa mig på deras likgiltiga sätt och många säger att de får skylla sig själva om deras liv går åt helvete. Men jag känner stor sympati. Alla har det inte lätt och bara genom att se filmen förstod man hur nattsvart en del har det. Sen finns det förstås ingen sympati med att man begår brott för att ha råd med knark. Men att det finns folk som flyr det verkliga livet och tar till droger det ser jag som mer mänskilgt än att roffa åt sig 770 000 kronor i pensionssparande varje månad som Christer Elmehagen gjorde som vd på AMF. Det är omänskligt. Ja, jag vet att det inte var Elmehagen som satte sin lön men han trixade så oerhört fult med sina pensionsfonder innan de skulle skrivas ner att han borde doppas i tjära och rullas i fjädrar. Sen skulle han få jobba på ett ungdomshem för ghb-missbrukare resten av sitt liv.