torsdag, april 30, 2009
The Four Horsemen - Wanted Man
Dedikerad till två wanted men.
Såg ni hur Didier Drogba la sig i eget straffområde igår för att stoppa spelet. Michael Ballack gjorde någon minut senare samma sak så han kan också få spö av alla fotbollsälskare.
Som tur är så har domarna blivit något bättre på att låta spelet gå när någon lägger sig ner. Hur kommer det sig förresten att spelare som Gerrard, Puyol,Terry, Schwarz aldrig gör eller gjorde så här? De har säkert fullt med tjuvknep för sig men de lägger sig inte ner när motståndarna har bollen.
Åter till hatobjektet Drogba. Jag kommer inte exakt ihåg vilken match det var men det var några veckor sedan. Drogba fick en smäll och hamnade utanför planen. Spelet fortsatte men stackars Drogba tyckte inte han fick någon uppmärksamhet så han rullade in på planen och fick ändå ondare. Pinsamt! Och ni vet att han någon minut senare sprang omkring som ingenting hade hänt.
IGGY AND THE STOOGES - YOUR PRETTY FACE IS GOING TO HELL
Dedikerad till två fuskare.
Såg ni hur Didier Drogba la sig i eget straffområde igår för att stoppa spelet. Michael Ballack gjorde någon minut senare samma sak så han kan också få spö av Iggy Pop.
Som tur är så har domarna blivit något bättre på att låta spelet gå när någon lägger sig ner. Hur kommer det sig förresten att spelare som Gerrard, Puyol,Terry, Schwarz aldrig gör eller gjorde så här? De har säkert fullt med tjuvknep för sig men de lägger sig inte ner när motståndarna har bollen.
Åter till hatobjektet Drogba. Jag kommer inte exakt ihåg vilken match det var men det var några veckor sedan. Drogba fick en smäll och hamnade utanför planen. Spelet fortsatte men stackars Drogba tyckte inte han fick någon uppmärksamhet så han rullade in på planen och fick ändå ondare. Pinsamt! Och ni vet att han någon minut senare sprang omkring som ingenting hade hänt.
Bad Religion-Recipe For Hate-Live
Dedikerad till fuskaren Didier Drogba.
Såg ni hur han la sig i eget straffområde igår för att stoppa spelet. Michael Ballack gjorde någon minut senare samma sak så han kan också få en förbannelse från Greg Graffin.
Som tur är så har domarna blivit något bättre på att låta spelet gå när någon lägger sig ner. Hur kommer det sig förresten att spelare som Gerrard, Puyol,Terry, Schwarz aldrig gör eller gjorde så här? De har säkert fullt med tjuvknep för sig men de lägger sig inte ner när motståndarna har bollen.
Åter till hatobjektet Drogba. Jag kommer inte exakt ihåg vilken match det var men det var några veckor sedan. Drogba fick en smäll och hamnade utanför planen. Spelet fortsatte men stackars Drogba tyckte inte han fick någon uppmärksamhet så han rullade in på planen och fick ändå ondare. Pinsamt! Och ni vet att han någon minut senare sprang omkring som ingenting hade hänt.
Spiritualized - You lie you cheat
Dedikerad till fuskaren Didier Drogba.
Såg ni hur han la sig i eget straffområde igår för att stoppa spelet. Michael Ballack gjorde någon minut senare samma sak så han kan också få en förbannelse från Jason Spaceman.
Som tur är så har domarna blivit något bättre på att låta spelet gå när någon lägger sig ner. Hur kommer det sig förresten att spelare som Gerrard, Puyol,Terry, Schwarz aldrig gör eller gjorde så här? De har säkert fullt med tjuvknep för sig men de lägger sig inte ner när motståndarna har bollen.
Åter till hatobjektet Drogba. Jag kommer inte exakt ihåg vilken match det var men det var några veckor sedan. Drogba fick en smäll och hamnade utanför planen. Spelet fortsatte men stackars Drogba tyckte inte han fick någon uppmärksamhet så han rullade in på planen och fick ändå ondare. Pinsamt! Och ni vet att han någon minut senare sprang omkring som ingenting hade hänt.
Screamin' Jay Hawkins - Little Demon
Dedikerad till fuskaren Didier Drogba.
Såg ni hur han la sig i eget straffområde igår för att stoppa spelet. Michael Ballack gjorde någon minut senare samma sak så han kan också få en förbannelse från Screamin' Jay Hawkins.
Som tur är så har domarna blivit något bättre på att låta spelet gå när någon lägger sig ner. Hur kommer det sig förresten att spelare som Gerrard, Puyol,Terry, Schwarz aldrig gör eller gjorde så här? De har säkert fullt med tjuvknep för sig men de lägger sig inte ner när motståndarna har bollen.
Åter till hatobjektet Drogba. Jag kommer inte exakt ihåg vilken match det var men det var några veckor sedan. Drogba fick en smäll och hamnade utanför planen. Spelet fortsatte men stackars Drogba tyckte inte han fick någon uppmärksamhet så han rullade in på planen och fick ändå ondare. Pinsamt! Och ni vet att han någon minut senare sprang omkring som ingenting hade hänt.
Är inte Screamin' Jay Hawkins lite lik Drogba på bilden förresten?
måndag, april 27, 2009
Eli Paperboy Reed - It's easier
Idag kom den, den första segern i tränarkarriären. På hemmaplan är Azalea starka. I en böljande match stod vi till sist som segrare med 4-2 mot Hjuviks AIK.
Alla 11 Azalea tjejer kämpade något otoligt i 40 minuter. Det är nästan det som är skönast att se, att de har kämpaglöden. Sen förra matchen hade vi också inför lite mer spelsystem. Två backar och två toppar som vi kallade det för föll faktiskt ganska väl ut. Lite mindre klunga vid bollen var det nog.
Till nästa match ska det tränas på att inte åka på kontringar direkt efter vi kastat inkast. Då blir vi nog närmast oslagbara.
Firandet för denna tränare kommer ske på Valborg och Eli Paperboy Reed.
söndag, april 26, 2009
torsdag, april 23, 2009
Pablo Moses - Where Am I
Det finns många reggaemän som jag inte kollat upp tillräckligt noga. Eftersom Pablo Moses kommer till Roskilde så fick jag anledning att djupdyka i hans diskografi. Och där har jag hittat många utmärkta låtar och ett par riktigt bra album.
Det kommer bli underbart på Roskilde i sommar. Lite hänger förstås på vilket band han skaffat sig. Moderna reggaeband har en tendens att låta lite stela och osvängiga. Men bara att höra Pablo tillsammans med U-Roy lär bli mycket festligt. Jag tror faktiskt jag ska testa lite rosévin till detta. Den mixen känns i alla fall just nu som en given succe.
onsdag, april 22, 2009
The Clash- Know Your Rights
Dagens besök hos frisören lämnade många av mina kollegor mållösa. "Oj, har du klippt dig",sa de. Men sen kom inte det man brukar säga - vad snyggt.
Som vanligt hade jag inga förslag till nymodigheter när jag satt i frisörstolen i förmiddags. Men sen kom det ändå över mina läppar att kanske skulle jag spara lite mer mitt på och trimma sidorna mer än vanligt. Och så blev det.
Resultatet blev ganska roligt som en musiklärare på jobbet uttryckte det. Ser man negativt på frisyren så känns det som om jag kunde vara med i ett tyskt hårdsyntband a la Nitzer Ebb. Ser man det positivt så tar jag åt mig när en kollega utbrast Joe Strummer det första han gjorde när han såg det.
Imorgon får jag den hårdaste domen. Barnen kommer se det. De sov när jag kom hem idag. Fortsättning följer...
tisdag, april 21, 2009
Beastie Boys- Sabotage
Det är lät att romantisera biljakter, tjuvar och poliser i filmer och tv-serier. I verkligheten är det inte lika roligt.
När mina trötta ben, efter en alltför lång löprunda, ikväll nådde Djurgårdsplatsen så började en polisjakt precis framför mina ögon. Innan den startade han jag tänka att något var fel. Två män kramade varandra på Sopranos vis och en av dem hoppade in en bil som svängde upp bredvid. Sekunden senare hade de civilpoliser i en Van med blåljus bakom sig. Tror ni de stannade? Så klart inte.
Precis framför mina fötter stampade de gaspedalen i botten och körde ner på Oljekvarnsgatan. Trots att de på bara några korta sekunder var långt borta så hörde jag däcktjut länge. Det är bara att hoppas att poliserna fick fast dem till slut.
De sista hundra metrarna hem mötte jag många närmast chockade majornabor. En bil hade styrt upp på trottaren för att inte bli påkörd bakifrån. Vägen som den jagade bilen tog är smal och hade de fått möte bakom någon krök hade det smällt rejält.
För mig är det fullständigt overkligt att någon kan utsätta andra för en sådan fara. Jag blir förbannad varje dag på bilar som inte klarar av att hålla 30 utanför en skola så ni förstår mina känslor när man ser det här. Det är ju egentligen ren tur om ingen blir påkörd av en sådan här galning. Klockan var halv nio så det var fanns ju fortfarande barn som var ute eller var på väg hem från något kul de varit på. Hade de haft otur kunde de legat överkörda på gatan.
Alla vårdslösa bilförare borde tvångskastreras. För det är nästan undantagslöst män som jag ser bakom ratten i dessa situationer. I alla fall är det män som tycker det är tufft att köra fort. Enligt mitt sätt att se det så finns det inget mesigare.
måndag, april 20, 2009
Paul Revere And The Raiders - Kicks
Visst har han rätt Paul Revere i låten ovan. Det blir allt svårare att hitta kickar nuförtiden. Inga droger eller magiskt flygande mattor hjälper för att hitta paradiset. Och man ska nog tänka sig för en eller två gången om man alltid väljer rätt väg. Men idag hittade jag ett nytt sätt att få kickar på idag, nämligen att vara fotbollstränare i matchsituation.
Våra tjejer gjorde i premiären idag en storartad insats borta mot Jitex på Åbyvallen. Azalea bjöd på ett fint passningsspel, hårda skott, kämpaglöd och en härlig lagmoral. Jitex hade svårt att freda sig men hade en storspelande målvakt.
Helt osannolikt kontrade de in två mål. Men tjejerna repade mod och hämtade upp till 2-2- och pressade på för att göra segermålet. Kanske var det en coachmiss för mitt i pressen åkte vi på ytterligare en kontring som resulterade i baklängesmål och förlust med 3-2.
Efter lite depp, i fem sekunder, efter slutsignalen så var alla glada igen. Och vi tackade Jitex och domaren för en god match med Azalea-ramsan.
Som det kändes dirket efter matchen och även nu lite senare så är jag inne i tränarsvängen för livet. Så makalöst kul var det faktiskt.
Förresten är låten väldigt bra så glöm inte att lyssna på den. Sångarens frisyr kan vara en förebild när jag ska besöka barberaren på onsdag.
lördag, april 18, 2009
ROXY MUSIC - Love Is The Drug (1975)
Idag har det varit Record store day. Tyvärr har jag inte hunnit besöka någon skivaffär. Dagen har istället gott till att finslipa formen hos Azaleatjejerna inför seriepremiären på måndag. Och sen blev det Botaniska i solen istället för skuggiga bakgator och skivaffärer.
Men jag känner lite skuldkänslor. Helt ärligt känner jag nog ganska mycket skuldkänslor. Så mycket som skivaffärer runtom i hela världen givit mig går inte att mäta. Hela mitt liv ligger ju i dessa affärer.
Från det jag var två år har det varit så. På ett kassettband inspelat precis när jag lärt mig att få ihop förståbara ord hör man mig säga "spela la-la, Bajan Fejy". Jag ville så gärna att syrran skulle sätta på sin senaste Bryan Ferry skiva igen.
Sen har det bara fortsatt. Musik-Eylis var den enda musikaffären i Lidköping på 80-talet. Där häckade jag så fort jag var inne i stan. Snabbt letade jag upp facken för Buddy Holly, Eddie Cochran och andra för att ta med till lyssningsbåset. Allt för att veta precis vilken skiva jag skulle få efter det årliga tandläkarbesöket. Kanske var det så att jag borstade dåligt så att jag hade hål så jag fick gå tillbaka. Jag skulle tro det. Folktandvården låg precis bredvid Musik-Eylis. Min mor var alltid less på mig att jag aldrig kunde slita mig. Det var närmast med våld hon fick dra ut mig.
Min bror åkte till Skara och Nordlanders för att handla sina skivor. Han, som hade bra smak på den tiden, hade alltid en stor packe med sig hem, ofta 50- och 60-tals rock men även Ramones och Mink DeVille. Jag kommer ihåg hur jag förgäves vid varje besök letade efter den Elvis Costello platta som innehöll låten Pump it up, som jag sett på tv och verkligen gillade. Istället kom jag en gång hem med en Robert Palmers skiva Clues. Minst sagt ett nerköp om man hör det genom dagens öron. De bästa låtarna min bror köpte spelade vi sedan in på blandband som vi hade i bilen var vi än åkte. Under sommarens, nästan dagliga, fisketurer blev låtar som Sea cruise med Frankie Ford, Rockin Robin med Bobby Day, Glad all over med Dave Clark Five och en massa andra inpräntade i min hjärna.
1983 så kom hårdrocken in i mitt liv ordentligt. Skivaffärerna blev ändå viktigare. Musik-Eylis hade ett fint utbud även här, särskilt som de hade alla Kiss skivor. Allt var otroligt spännande för en 11-åring. Efter köpet av Lick it up skivan fanns det verkligen ingen återvändo. Alla pengar lades på skivinköp. Jag minns mycket väl julen 1983. Jag fick pengar av mor att köpa julklappar för. Julklappar till bror, syster och mor. Men jag kunde inte hålla mig utan gick och köpt Gene Simmons soloplatta som jag själv önskat mig i julklapp. Mor blev inte glad. Fast hon var ändå en förstående mor och lät mig behålla skivan och jag straffades inte utan fick istället en annan skiva i julklapp.
En ny skivaffär i Lidköping startade upp, Skivshopen. Den var genom alla år ganska tråkig. Utbudet på hårdrock var skralt och personalen kunde ingenting om detta musikområde. Musik-Eylis changerade rejält på mitten av 80-talet så man var tvungen att lita på Skivshopen. Det var en affär det sällan gick att lita på tyvärr. Men två saker minns jag att de gjorde bra. Nämligen att få hem Motley Crues Girls girls girls samma dag som den släpptes. Det var så att jag att jag blivit sjuk just denna dag och jag kunde därmed inte själv springa till affären och se om de fått den. Uppdraget gick förstås till min mor. Pulsen när jag fick se hennes bil komma hem på eftermiddagen denna dag var skyhög. Jag längtade så efter skivan. Och när hon kommer så ser jag att hon har lp-påse från Skivshopen. Lyckan är total!
Den andra gången Skivshopen skötte sig exemplariskt var när jag hört Bad Religion första gången på radion. Det var tre år efter Motley Crue historien. Det känns på något sätt konstigt att det inte var längre. Hur som helst så hade Skivshopen osannolikt fått hem Against the grain skivan och ytterligare två äldre Bad Religion skivor. Eftersom jag inte visste så mycket om dem så köpte jag bara Against the grain där låten jag hört på, 21st century digital boy, fanns med. Hela skivan knockade mig direkt och följande dag gick jag in och köpte de andra två också, Suffer och No control. Alla tre är fortfarande oumbärliga i min skivsamling.
Vi backar några år igen. Eftersom utbudet var så skralt i Lidköping blev inköpsresorna till Göteborg årets roligaste dagar. Oftast passade men på när familjen åkte ner men ibland tog man tåget, både på egen hand och med kompisar. Med beslutsamma steg gick man mot Dolores, som då låg vid Heden. Att gå ner i denna källaraffär var kärlek. De två gubbarna, som nog egentligen inte var gubbgamla men som med sitt långa hår och skägg såg helt väsenskilda ut från allt som fanns i Lidköping, var både skräckinjagande och inbjudande. Som en liten parantes kan jag säga att en av dessa ’gubbar’ numera jobbar på City airport som passkontrollant. När jag upptäckte detta inför flygningen till London i höstas så var jag tvungen att tacka honom för den superba skivaffären. Han sken verkligen upp, där han satt i sitt bås, när han fick höra det. Och som ni alla förstår var det inget inställsamt smicker. Jag har snarare aldrig varit mer sann.
Under dessa resor mellan åren 1987-1989 var det sleazerock som gällde för hela slanten. Guns n Roses, L.A. Guns, Seahags, Faster Pussycat, Junkyard, Circus Of Power och en massa andra. Alltid hittade jag det jag sökte på Dolores. Eftersom jag under några år samlade på Guns skivor så brände jag otroligt mycket pengar. Bildskivor, bootlegs, olika pressningar, singlar köptes i massor. Nu står allt på vinden men då var det livets stora glädjeämne. Att bara sitta och titta på alla dessa skivor gav mig en kick.
1992 började en ny era. Jag själv började jobba i en skivaffär. På Ej’s Skivor var jag kvar i närmare åtta år. Förstås var det ett drömjobb. Från att ha varit en lite källaraffär så blev vi störst i stan. Vi knäckte Skivshopen, och allt flöt på fint. Man lärde känna en massa roliga kunder och hade en väldigt massa roligt. Det fanns, som jag ser det, två nackdelar med skivaffärsjobbet. Ett var tiderna. Att inte komma ifrån jobbet förrän efter klockan 18 gjorde att mitt andra stora intresse, fotboll, blev lidande. Det var alltid en jäkla stress att hinna till träningar och matcher. Den andra nackdelen var att det inte var lika roligt att botanisera i andra skivaffärer under denna tiden, i alla fall inte svenska. Jag kunde ju bara beställa hem det jag ville ha.
Istället fick man kickarna av skivaffärer under utlandsresorna. Alla resor till London har förstås innehållit enormt många timmar i skivaffärer. Alla affärer på Berwick St, i Notting Hill, i Camden och runtom i stan var och är underbara. Det finns så många minnen och episoder från alla dessa gånger i London och andra städer i Europa och USA.
Mitt allra främsta minne från skivaffärer i andra länder härrör sig ändå från Holland. 1997 bilade jag och L i detta land. Inför resan sökte jag på Internet, som då var relativt nytt, efter affärer som sålde begagnade vinylskivor. Och jag hittade skatten. Någon snäll själ hade satt samman en lista på alla sådana affärer i varenda holländsk stad. Så jag visste precis vart jag skulle gå vare sig vi kom till Arnhem, Utrecht, Haag eller Amsterdam. Det blev många fina inköp den resan. Särskilt minns jag några finfina George Jones album.
Efter flytten till Gbg för snart tio år sedan så är skivaffärsbesökandet någorlunda konstant. Visserligen köper jag nästan inga nya skivor längre. Nätet och alla inköp till biblioteket fyller det behovet. Vilket egentligen är lite sorgligt men så är det. Men aptiten för att jaga vinylskivor har verkligen inte avtagit. Lite lugnare är den kanske men får jag möjlighet så kan det lätt flyga iväg timmar där jag kan ses huka över gamla backar. Dirty Records är det säkraste stället att verkligen hitta något men det blir nog mest inköp på Mynt och Musik vid Stigbergsliden. Senaste inköpen var samlingen Texas Dancehall Favourites, Butch Hancocks två första klassiska album och Four Tops debutalbum från 1964. Alla innehöll musik av absolut världsklass och gjorde mitt liv lite bättre.
Det är så jag säger det. Jag älskar skivaffärer. Tack för allt!!!
fredag, april 17, 2009
Den som följer den här bloggen kommer nog att se många klipp och många utläggningar om alla band som jag vill se framöver. Här är listan som den ser ut idag.
Orangea Scenen:
Här saknar jag faktiskt något. En legendar hade varit på sin plats. Cohen, McCartney eller Petty hade gjort susen. Men jag kommer att satsa allt på Nick Cave & The Bad Seeds i år. Efter förra årets fantastiska platta har Cave seglat upp som en av de allra största för mig. Och nu blir första gången jag ser honom med Bad Seeds sedan jag insett hans absoluta storhet. Det lär bli magiskt. I övrigt kan kanske Oasis piska upp något stort, Coldplay lira skön arenarock och Trentemoller leverera ett jättedansparty.
Hårt och tungt:
Här är det tämligen fullspäckat. Alla banden jag ville ha, förutom Airbourne, i den här kategorin kom. Det bästa hardcore-bandet sedan Poison Idea Fucked up är på plats, The Bronx kommer krossa som vanligt, Down med Phil Anselmo gungar loss oss, Isis kan vara häftigt mitt i natten och så naturligtvis Social Distortion. Ett av mina största favoband någonsin.
Världen:
Här är det precis lika fullspäckat. Se bara: Amadou & Mariam - det groovigaste som finns, Tony Allen - Om nu Allens afrobeat inte är det, Rokia Traore - afrikas bästa röst, Kasai Allstars - manglande trumonani och Pablo Moses with U-Roy - Två reggaelegendare som kan fortfarande. Sen planerar jag också att sitta på första parkett när Kalle förför hela tältet med sin salsadans när LA 33 spelar.
Svenskt:
Dagens stora skräll var ju Ulf Lundell. Han är inte min favorit men det är klart jag kollar in honom om det blir tillfälle. Jag har aldrig sett honom live. Min favorit däremot är Håkan Hellström. Det kommer bli perfekt att se honom igen i sommar. Här gäller det att toppa till hans spelning. Jag ser även mycket fram emot Fever Rays och Dungens spelningar.
Akustiskt:
I loungtältet kan man hänga och slappa. Det brukar vara riktigt skönt. Oftast är det skönt blippande elektroniska artister som uppträder men i år finns det några mer akustiska artister som verkligen är bra. Svenska Ass har ett sådant vackert och stämmningsfullt gitarrspel att det är ett måste att vara i loungetältet då han uppträder. Även Peter Broderick och Nancy Elisabeth låter riktigt bra.
Skäggigt:
Äntligen ska då Fleet Foxes ses live. Skivan har till slut besegrat mig och bara att höra Mykonos kommer ge mig tårar. Lucinda Williams countryrock kommer kännas fin och nyupptäckta Marissa Nadlers mörka folksånger låter ju alldeles fantastiska.
Alternativt:
Det är löjligt vad bra det ser ut. Glasvegas, Yeah Yeah Yeahs, M Ward är säkra kort. Skottarna i Frightened Rabbit har jag lyssnat på i några månader och skottar kan verkligen lira. De låter som irländarna i filmen Once fast mer elektriskt. Dodos och Pains of Being Pure at Heart är två amerikanska band som jag också gärna ser.
Danskt:
Varje år är det något inhemskt band som lockar. I år är det Dragontears. Trots det hiskeliga namnet så är de bra. Väldigt mycket Soundtrack of our lives vibbar får man. Enligt min mening håller de en klart bättre dagsform än sina svenska grannar.
Gamlingar:
Madness kanske kan få till ett klämmigt baktakt sväng för att starta upp festen med någon eftermiddag. Och efter ha läst alla hyllningar om Grace Jones sverigebesök nyligen så verkar det vara ett discokalas man inte ska missa.
Eklektisk mix:
Här finns det som vanligt massor. Mono, vars fantastiska musik kommer bli så vackert så vackert. Norskarna i Huntsville är också kalas och sen är klart att man vill ha lite New Orleans sväng med Hot 8 Brass Band.
Den 1 juli är det avresa. Jag tror att jag kommer tänka på denna dag minst en gång om dagen till dess. Tjohoo!!!!
onsdag, april 15, 2009
Dennis Brown- Lips Of Wine
Efter en rekordlång dag på jobbet tog jag med mig en Dennis Brown skiva att sätta i bilstereon. Det var ett lyckokast för hans reggae passade min sinnesstämning fint. Hans lojt svängiga musik fick mig att både leva i nuet och längta till sommaren.
Han fick mig också att tänka på att jag endast varit bakfull en gång under hela 2009. Och den gången var det mycket lindrigt. Det har varit riktigt skönt att det varit lugnt med fester. Fast när hans låt Lips of wine kom på så längtade jag grymt efter ett party där den här låten lätt kunde varit soundtracket till en trevlig efterfest.
tisdag, april 14, 2009
Håkan Hellström - 13 (Live Faddergalan 2005)
Eftersom Life is a struggle med Johnny Adams inte verkade finnas på youtube fick det bli lite muntrare toner. Och varför ska jag skriva om tråkiga saker här.
Efter att Ella idag försökt lära sin skolkompis texten till Landsortsgrabb av Eldkvarn så känns det som om man är på rätt väg som förälder. Lyssna här, sa hon "jag sjöng i stans bästa band, jag och min bror, Gunnar och Källa". Att Ella och kompisen tyckte det var roligt att ändra Källa till Ella gick jag inte in och petade i. Jag var bara lycklig över den fantastiska stunden då detta skedde framför mina ögon.
Ellas topp 5 favoriter just nu:
Håkan Hellström - 13 (Vad är en folköl, är det sådana du dricker?)
Eldkvarn - Barn av sommarnatten (snoppsången)
Nirvana - Smells like teen spirit (Kurt sjunger a denial, Ella och Astrid sjunger ådinajo)
Fleet Foxes - Mykonos (fortfarande)
Four Tops - Baby I need your lovin' (Det här var bra pappa!, yes!)
måndag, april 13, 2009
Tim Hardin - Part Of The Wind
En perfekt låt. Texten, melodin, rösten och känslan gör att man kan lyssna på den tio gånger i rad, vilket jag precis gjort.
Det är omöjligt att inte spela den igen efter den perfekta avslutningen där Hardin låter så sann när han sjunger "hoping you'll be part of the wind". Jag vill höra de inledande pianoanslagen igen och så upprepar det sig hela tiden.
torsdag, april 09, 2009
Reigning Sound-"Straight Shooter" live
Reigning Sound öser sin musik rakt in i mina öron. Allt för att hålla flåset under kontroll, mina ben spänstiga och allmänt få mig att gilla löprundan. Allt flyter, havet är blått, rådjuren betar och blommorna kämpar sig upp ur jorden. Ett och annat glädjefrustande läte kommer ut min mun då vårsolen slår mot mitt ansikte.
Efter löpningen slappar jag och läser antingen Philip Roth eller Anais Nin. Det beror på humör och trötthet. Antagligen låter jag Sam Cookes röst smeka mina öron samtidigt. Sen blir det en god middag och därefter en liten tur upp till grannstugan för ett par glas whiskey och diskussioner om HV71, motorcyklar och Falköping. Som avslutning på dagen väljer jag att sköljas över av en röst. En röst har en större kraft och talar mer direkt till mig än den påskhelgen egentligen hyllar. Mannen med rösten är Bill Callahan och nya skivan Sometimes I wish we were an eagle är den bästa vännen i nattens mörker.
Ungefär så räknar jag med att de tre nästkommande dagarna blir i Grebbestad.
Hoppas att er påsk blir lika fin.
tisdag, april 07, 2009
Yeah Yeah Yeahs - Date With The Night
Äh, vad fasen det här är ju magiskt! Karen O är elektrisk, trummisen sällan skådat cool och gitarristen har hittat riffet med stort R.
Yeah Yeah Yeahs - Zero
Det tog några lyssningar men sen var Yeah Yeah Yeahs nya sound hemma. Det finns låtar som är fruktansvärt bra. Det här är väl den mest direkta, Heads will roll är ändå lite bättre och sen finns det några lugnare mycket fina låtar.
Att bandet kommer till Roskilde är bara perfekt. Att de spelar på söndagen är mindre perfekt men förstås en anledning att inte känna någon trötthet. Man har ju ett helt år att vila upp sig på efter det.
Spela högt och sitt still om du kan.
Wooden Shjips | We Ask You To Ride
Hösten 2007 var det mycket nedbränt Wooden Shjips i datorhögtalarna. Under Glasgow-trippen nyligen så köpte jag äntligen deras båda vinylskivor så nu är ångan uppe igen.
Och till råga på allt så kommer de till Sverige. Den 2 juni spelar de i Stockholm på Fritz Corner. Det borde onekligen vara värt en resa.
Bandet släpper sin nya skiva inom ett par veckor. Håller den bara samma klass som de andra två så är SJ den första sajten jag loggar in på efter lyssningen.
måndag, april 06, 2009
Leonard Cohen - Dance Me To The End Of Love
För snart ett halvår sedan spelad Leonard Cohen i Gbg. Det var så förkrossande bra på alla sätt att man inte glömt någonting. Men om det skulle finnas några luckor så fylls de igen nu när skivan Live in London, som är inspelad på samma turne, släpps.
Här får man de flesta av hans bästa låtar i fantastiska versioner. Ett flertal av hans något taskigt producerade låtar från studioskivorna får här en sådan glöd att varenda känsla i kroppen slår volter. Det som skulle kunna bli så fel att höra från en 74-årig man blir istället helt rätt.
Leonard Cohen är den sanne mästaren på att skriva passionerande kärlekstexter. Bara öppningsstrofferna på inledningslåten räcker för att förstå:
Dance me to your beauty with a burning violin
Dance me through the panic 'til I'm gathered safely in
Lift me like an olive branch and be my homeward dove
Dance me to the end of love
Dance me to the end of love
Oh let me see your beauty when the witnesses are gone
Let me feel you moving like they do in Babylon
Show me slowly what I only know the limits of
Dance me to the end of love
Dance me to the end of love
söndag, april 05, 2009
Sam Cooke - Nobody knows the trouble the i've seen
För några år sedan fanns det plötsligt blommor nedanför Angeredsbron. Jag såg dem när jag åkte till och från jobbet varje dag. Att någon hoppat förstod man förstås och sådant sätter djupa spår i mig. Efter ett tag hade någon sprayat R.I.P. Johnny på bropelaren och jag undrade varje dag på varför Johnny hade hoppat.
Idag kom svaret. I SVT-dokumentären Jag vill inte leva detta livet, som handlade om ghb-missbrukande ungdomar fanns Johnny med till en början. Han såg till sist bara självmord som enda utvägen. Fruktansvärt tragiskt.
Man kan tycka att hans kompisar borde kommit på bättre tankar och ryckt upp sig efter men de fortsatte i samma stil. Jag kan störa mig på deras likgiltiga sätt och många säger att de får skylla sig själva om deras liv går åt helvete. Men jag känner stor sympati. Alla har det inte lätt och bara genom att se filmen förstod man hur nattsvart en del har det. Sen finns det förstås ingen sympati med att man begår brott för att ha råd med knark. Men att det finns folk som flyr det verkliga livet och tar till droger det ser jag som mer mänskilgt än att roffa åt sig 770 000 kronor i pensionssparande varje månad som Christer Elmehagen gjorde som vd på AMF. Det är omänskligt. Ja, jag vet att det inte var Elmehagen som satte sin lön men han trixade så oerhört fult med sina pensionsfonder innan de skulle skrivas ner att han borde doppas i tjära och rullas i fjädrar. Sen skulle han få jobba på ett ungdomshem för ghb-missbrukare resten av sitt liv.
fredag, april 03, 2009
Kokolo Afrobeat Orchestra - Donkey
Fredagströttheten försvann, i alla fall lite, när P3 Rytm körde ett gäng afrobeat låtar när köket skulle göras iordning efter tacomiddag.
Kokolo var ett New York-gäng som svängde på så bra att det till och med gick lätt att diska stekpannan för hand. Ett gott betyg!
torsdag, april 02, 2009
J Dilla - The Last Donut of the Night
Tänk att 1.40 minut samplad musik kan vara så fantastiskt bra. Låten spelades upp under gårdagens kursdag om ljudkonst i Gbg. Det kändes som om meningen med livet for igenom min kropp med hjälp av J Dillas toner. Runt runt, med hjälp av blodet träffades både hjärna och hjärta av musikens kraft.
Loney Dear - "Everything Turns to You"
Det här var den bästa låten som Loney Dear spelade upp på Pustervik igår kväll. Det svängde bra om hela spelningen men eftersom det var slutsålt var det supertrångt och vi orkade inte knö oss fram till en ordentlig plats. Därav gick man miste om närheten som måste finnas om det ska bli riktigt riktigt bra.