Way Out West del 2

“Let her go, let her go, God bless her; Wherever she may be She may search the wide world over And never find a better man than me” kvällens bästa textrad från St James infirmary.

Åh, vad härligt det är med en stadsfestival i Gbg. Det kan man säga efter att ha cyklat hem i ösregn. Det var inte direkt att man kände för att krypa ner i en sovsäck i ett tält om man säger så.

Första dagen av Way out west bjöd på en skön start. Jag och svenskläraren valde att bege oss till Sticky Fingers. Att se en av sina absoluta favoritsångare på så nära håll är stort. Mark Lanegan har betytt väldigt mycket för mig. Först med Screaming Trees och sen solo. Hans coveralbum från 1999, I’ll take care of you, var min vän under många promenader hem från Komvux en gång i tiden.

Nu bildar Lanegan tillsammans med livsfarlige Greg Dulli The Gutter Twins. De två gamla seattlerävarna har släppt ett album ihop. Det finns en del bra låtar där men det är långtifrån ett helgjutet album. Live däremot blandar de upp albumet med covers och gamla låtar från deras karriärer. Det blir till en alldeles perfekt blandning. Allra bäst blir det i Lanegans egna låtar. Gamla Screaming Trees dängan Change has come är makalös liksom Hit the city och Methamphetamine blues. Ändå är det covern av den gamla blueslåten St James infirmary som blir kvällens bästa låt. Mark Lanegan kan verkligen tolka den här typen av låtar.

Sticky var fullt till bristningsgränsen. Många som var där hade nog inte någon större koll på The Gutter Twins men jag tror nog att de fick en hel del nya beundrare. Lanegan och Dulli är två musiker och sångare som är värda all uppmärksamhet. De har kuskat runt på vägarna i så många år att man verkligen förstår att de brinner för sina låtar. Bandet de plockat med sig var bra även om sologitarristen ibland spelade mer med teknisk skicklighet än känsla.

Jag tror att det var femte gången jag sett Mark Lanegan och jag skulle nog vilja säga att det var den bästa. Första gången, på Roskilde 1992, kom han i bråk med vakterna och fick en livstidsavstängning från Roskilde. Andra gången på Mejeriet i Lund så var det bra men jag har för mig att publiken var rätt bedrövlig. Tredje gången på Frihamen i Gbg så var inramningen totalt fel. Fjärde gången med Soulsavers på Roskilde, avstängningen är tydligen hävd, så var han på väldigt dåligt humör. Nu på Sticky sjunger han ända från magen och det låter fantastiskt i 1 timme och 45 minuter.

Förbandet Louis XIV var inte direkt dåliga men deras riffrock var bortglömd lika snabbt som man hörde den.