7 av 1001 böcker

Fjodor Dostojevskij - Anteckningar från ett källarhål (1864)

För att väga upp allt solsken i sommar så läste jag Baudelaires De ondas blommor, Stig Claessons noveller i Bättre kan det inte sägas och så då Dostojevskijs Anteckningar från ett källarhål. Dessa tre böcker har en rätt dyster syn på människan.

Anteckningar från ett källarhål är en tunn bok för att vara Dostojevskij. Den anses vara hans första riktiga inblick i människans psyke och har också kallats den första existentiella romanen. Boken är uppdelad i två avsnitt.

I första avsnittet går den anonyma berättaren igenom sina ståndpunkter om hur vi människor egentligen är skapta. Hur vi söker och gillar lidandet, hur vi är medvetna om vår frihet men låter oss passivt styras. Fast vissa gör ibland saker mot sin egen vilja bara för agera och visa sin självständighet. Dostojevskij tar förstås upp massor med mer mänskliga egenskaper i del ett av boken. Allt är på ett sätt intressant men samtidigt är det ofta svårläst och segt. Bäst är det i de existentiella frågeställningarna.

I andra avsnittet bakas alla de ting som tagits upp in i en berättelse. Berättaren är fortfarande densamme men här får vi följa med i hans liv. Han är en mycket bitter och misslyckad typ som till alla pris försöker visa sig stark. Läsaren får följa berättaren fullständigt ärliga medvetande. Även om han bär sig fruktansvärt illa åt och vet om det så kan han inte stoppa det. Han förstör bland annat en fest för en kollega och han förnedrar en prostituerad. Hela tiden får man följa med i berättarens medvetande varför han gör det.

Boken är en ganska intressant studie över oss människor och det finns mycket att reflektera över. Men Anteckningar från ett källarhål är långifrån samma klass som Dostojevskijs romanmästerverk Brott och straff och Bröderna Karamazov. Frågan är ens om man kan kalla den här boken en roman. Det finns så mycket idéer, teorier och frågeställningar att det känns som en psykologibok.

Betyg: GGG