Tomas Andersson Wij & Black Debbath

Två mer eller mindre oplanerade konsertbesök blev det igår.

Först ut var Andersson Wijs korta spelning på Bengans. En homgen publik med nästan bara män i åldern 30+ hade letat sig ditt. Iförd toppluva kom Andersson Wij in på scenen. Först ut är nya singeln Hälsingland. Sedan följer ytterligare några nya spår från den nya skivan. Han är skicklig på att formulera små korta historier mellan låtarna för att förklara hur de kom till. Han sjunger säkert och gitarrspelet har fint flyt men det är något som gör att jag inte riktigt blir tagen.

Spelningen var ok men gav mig inga rysningar. Carola covern Evighet tycker jag inte alls föll väl ut. Istället fövandlades han där till en-i-mängden trubadur. Om man exempelvis jämför med Jose Gonzalez spelning på samma ställe för några år sedan så var det stor skillnad. Gonzalez lyckades verkligen krypa innanför min hud.

Senare på kvällen när man hade tänkt få lyssna till dansvänlig indiemusik på Sticky så visar det sig att det var hårdrockskväll. Under kvällen skulle två band spela men vi stannade bara under det första. Detta band var Black Debbath från Norge. Vi trodde såklart att det skulle röra sig om Black Sabbath covers men så var det inte. Stilen var åt Sabbath hållet men matrialet var deras egna.

Black Debbath var inte direkt dåliga men norska låter inte dirket tufft. Därför är det svårt att hålla sig för skratt under deras mellansnack. Ändå svårare är det att hålla sig för skratt är när de envisas med att ha fläktar riktade på sig under hela konserten. Deras hårmanar blåser och speciellt den något tunnhårige bassisten vet nog inte hur komiskt det ser ut. Skulle han veta det tror jag nog att han skulle rikta fläkten någon annanstans.

Det var ändå kul att höra hårdrock på en mindre lokal igen. Det var längesedan senast. Det är något visst när man hör ett bra hårdrocksriff på hög volym. På hemvägen var jag lite lomhörd. Kanske tur att det då jag blev tilltalad av brudarna i Rosenlund. Undrar vad de sa egentligen. Jag trodde faktiskt inte att prostitutionen pågick så öppet fortfarande. På den lilla stäckan fanns det åtminstonne 4-5 tjejer som spatserade. Många bilar cruisade förbi också. Intressant men samtidigt tragiskt att se.