Roskilde 2007

Arcade Fire

Ett av de allra mest hyllade banden i musikpressen just nu är Arcade Fire från Kanada. Deras nya album Neon bible har fått översvallande recensioner. Även deras första album från 2004 anses som ett mästerverk av många.

Nu har jag lyssnat intensivt på dessa album några dagar och inser då att musiken inte biter på mig. Det är främst små närmanden mot gothrock som gör att jag drar mig undan. Det blir lite pompöst och allvarligt på fel sätt. Det är precis samma känslor jag har inför Bright Eyes vilka för övrigt låter väldigt likt Arcade Fire i mina öron. Särskilt sången har samma gnällighet. Till bandets fördel kan man säga att de ändå skapat ett eget sound som är ganska svårt att klassificera. Samtidigt är det alla dessa körer, orglar, taktbyten, ylanden och ljus som avskräcker mig.

Arcade Fire förtjänar inte att sågas helt men för mig är de inte och kommer aldrig att bli några favoriter. Visserligen ska de vara bra live men det ska mycket till för att jag står framför scenen i Roskilde.

Bästa låt: Neighborhood #3 (power out)