Supersuckers - Göteborg, Henriksberg 30/4-07

Vad underbart det är att rensa öronen med lite rockmusik ibland. Särskilt om man hör det live i en liten lokal. Denna fredag gästades Henriksberg av Supersuckers. Hade det varit 1992 så hade jag varit så exalterad att jag inte vetat vad jag hette. Nu var det nära att jag inte ens gick dit. Jag somnade nämligen när jag nattade Astrid. När jag vaknade en halvtimme senare så kände jag mig helt väck. Som tur var tog jag mig samman och gick de 500 meterna till lokalen.

Jag kan inte påstå att Supersuckers spelas speciellt ofta i mitt hem längre. Men de är ändå ett sådant band som för alltid kommer att finnas med mig. Albumet Smoke of hell har spelats sönder och samman genom åren. Låtar som Coatail rider, Sweet n sour Jesus och Retarded Bill har jag själv suttit med mikrofon och spelat in massor av gånger. Låten Hell city hell finns det också privata minnen till.

Det var tredje gången jag såg bandet igår. Senast, kan ha varit 4 år sedan, så var det ok men det kändes väl mycket som nostalgi. Därför var jag inte sådär riktigt förväntansfull in spelningen nu. Det skulle bli kul och eftersom det var fredag och de spelade så nära så var det inget att tveka på men jag såg det mer som kul att gå ut och dricka några öl än en riktigt spännande konsert.

Redan när jag kom in på Henriksberg kände jag att jag verkligen gjort rätt val. Publiken som var där hade precis en sådär skön rockabilly stil som jag önskar jag skulle ha ibland. Jag hade tur att komma in in man satte upp fullsatt lappen på dörren. De två ölen som hanns med innan det startade satt fint och sedan var det igång. Ölen som flög genom luften under konserten hade jag dock klarat mig utan.

Spelningen var inte av sådan art att den går till historien som en av de bästa men det var härligt att känna punkrocken slå emot mig. Det var också härligt att se hur alla mådde så bra. Bredvid mig stod en man i 40-års åldern och såg salig ut. När det var som bäst knöt han armarna i ett närmast krampliknande tillstånd.

Själv blev jag förstås mest glad när gamla låtar spelades. Jag tror t o m att jag höjde armarna i skyn under några låtar. Det är inte så vanligt ska ni veta. Supersuckers problem live kan annars vara att det är lite för väl inrepeterat. Deras tajthet slår ibland över till att bli för perfekt. Rockmusik live behöver lite skavanker och vassa kanter. Alla rockband skulle lyssna på Guns n Roses tidiga spelningar. Där var det aldrig samma låtordning eller samma mellansnack. Det fanns hela tiden en spänning i luften. Supersuckers har inte alltid den spänningen.

När jag gick hem i natten så var det ändå en skön känsla som fanns i kroppen. Rockmusik är helt klart bra att ha när vindarna blåser kallt.