Isolation Years - Pustervik, Gbg 070317

Ett smockfullt Pustervik denna lördagskväll. Det var första konserten jag varit på sedan de flyttade scenen. Läget är nog bättre, särskilt för artisterna, men närheten till baren måste göra det jobbigt på lugnare spelningar. Den gamla scenen hade också sin charm att man såg människorna på Järntorget passera förbi. Jag gillade den vyn samtidigt som man lyssnade på en bra konsert.

Umeåbandet Isolations Years senaste skiva Sign sign är finfin klassisk gitarrpop. Live är det ok men låtarna lyfter inte så som de borde. Det är till viss del den pratiga lördagspubliken som gör det svårt att höra men också läget som vi stod på. Man kan komma för långt bak i en såpass liten lokal. Det mumliga mellansnacket var nog i och för sig inte lätt att uppfatta någonstans.

Sångaren har en fin röst. Det borde man ta tillvara på bättre. Jag förstår inte varför fler band inte mixar upp sången live. Det är nästan alltid så att det blir ett lite för grötigt ljud. Det borde väl gå att ordna. Särskilt sådana här band där texterna verkligen är en viktig del av paketet.

Nu ska jag inte vara enbart negativ för Isolation Years är ett habilt band med bra låtar. Jag kommer ändå inte ifrån att allt var lite lagom och säkert. Det är inget fel att vara musiker och vanlig Svensson men man ska ändå ha det där extra om det ska bli något extra på en scen. Isolation Years har något men de har inte det lilla extra. En stor gnista tändes dock under Go-Betweens covern Love goes on. Ett trevligt och ganska logiskt coverval.

Allra bäst under kvällen var ändå när diskjockeyn gav oss nya krafter genom att spela Big sur med The Thrills. Även om det innebar två extra öl som var onödiga, det kände jag idag, så är det alltid kul att dansa till bra musik och med trevliga vänner.