Joshilyn Jackson - Visst finns det gudar i Alabama

Detta är en något udda roman. Inte udda i vare sig spårk, handling eller karaktärer utan som helhet. Man vet inte riktigt hur man ska klassificera den. Rolig?. Spännande?. Tänkvärd?. Inget stämmer egentligen, tycker jag. Ändå är det med viss behållning jag läst den.

Den handlar om Arlene Street som vägrar åka tillbaka till hemstaten Alabama. Det är tio år sedan hon åkte därifrån och sedan dess har hon inte varit tillbaka och hälsat på sin familj. Nu så är det dags. Hon vill egentligen inte åka nu heller men föstår att hon måste. Dels för att hennes pojkvän mer eller mindre tvingar henne, (han vet heller inte varför hon inte vill åka), samt att henne morbror ska ha någon sorts tillställning då han går i pension.

Spänningsmomentet för läsaren ligger i frågan varför hon inte åkt tillbaka tidigare. Vad har egentligen hänt i hennes ungdom? Mycket visar det sig. Det ena efter det andra nystas upp och slutligen ligger sanningen begraven under moster Florence tomatväxter. Vägen till upplösningen är något långdragen. Texten hoppar mellan då- och nutid på ett ganska skickligt sätt men man blir aldrig direkt överraskad. Boken är inte uppbyggd som en deckare där man försöker lista ut eventuella mördare eller så men det finns en fråga man vill ha svar på. Som sagt, svaret får man till slut.

Böcker behöver inte sluta med klara svar utan kan med fördel avslutas på ett mer öppet sätt. När det gäller Visst finns det gudar i Alabama är det tur att boken verkligen avslutas. Annars hade läsningen nästan varit meningslös.