George P. Pelecanos - Ren som snö

Ni som känner mig vet att deckare är en genre som jag inte är speciellt förtjust i. Kanske är det dags att omvärdera det ställningstagandet litegrann. Inte för att jag tror att jag kommer sluka deckare framöver men jag kan nog tänka mig att sluka George P. Pelecanos böcker.

Rens om snö är den första boken i serie böcker om privatdeckaren Derek Strange från Washington D.C. Visst, han löser en deckargåta och den är i sig ganska spännande men det är inte det som är tjusningen med boken. Det är istället Pelecanos förmåga att göra något av de egentligen oerhört klichefyllda miljöerna och de enkla människorporträtten. På något sätt lyckas han nå mig, och bevisligen många andra för han är en av de största författarna i Usa just nu. Det är klart att det spelar in att huvudpersonerna i boken är musik- och litteraturintresserade. Det pågår namedropping hela tiden. Mycket soul är ledmotiv till Strange tankar. Vet ni vad som spelas i bilen under en bilfärd? Bruce Springsteens Darkness on the edge of town och det märkliga är jag blir till mig av förtjusning när jag läser det.

Ett litet utdrag ur boken lyder:

"Strange undrade hur ett sådant här ställe kunde fortsätta gå ihop. Men han visste varför: folk kom hit för att de var tillsagda att komma hit, fastän de mycket väl förstod att de blev plundrade. Av samma skäl som de lästa samma böcker som deras vänner läste, och gick och såg på samma filmer om fångar som kapade flygplan och om asteroider på väg mot jorden. Det spelade ingen roll att ingenting de konsumerade var av något värde. Ingen ville hamna utanför samtalet på nästa cocktailparty. Alla var desperat angelägna att spela med i allting nytt, att inte bli på efterkälken"

Så tänker privatdeckare Strange när han sitter på en restaurang och jag kunde inte sagt det bättre själv.