8 av 1001 album

Buddy Holly & The Crickets - The "Chirping" Crickets (1957)

Det här är min första idol. Det känns som jag har ganska dåligt minne i vanliga fall men när jag hör Buddy Holly kommer en massa gamla minnen upp. Ytterligare ett bevis på att musik redan tidigt var viktigt i mitt liv.

Nu skulle man kunna tro att jag gillar detta fortfarande av nostalgiska skäl. Så är dock inte fallet utan det här är musik som jag aldrig tröttnar på. Det är svårt att säga vad det är som fascinerar mig så med Holly men har något i rösten som är speciellt. Texterna är väldigt enkla men han sjunger verkligen som han menar det. Jag älskade alltså detta när jag var en liten kille, jag älskar det fortfarande och jag är helt säker på att jag kommer att älska det när jag sitter på hemmet.

Varje gång man lyssnar undar man också vad som hade hänt om inte Holly hade dött i den där hemska flygolyckan tillsammans med Big Bopper och Richie Valens 1959.

Betyg: GGGGG

Favorit: Maybe baby

7 av 1001 album

Frank Sinatra - Songs for swingin' lovers (1956)

Den Sinatra som framträder här är jag inte lika förtjust i. Här backas han av ett storband vilket gör att intimteten försvinner. Precis som titeln säger så är det swingmusik som möjligen kan passa på en fin cocktailfest. Hemma vid stereon blir det allttör mycket musikal över alltihop.

Betyg: GG
Bästa låt: Old devil moon

Alliansen (igen)

Jag tackar min lyckliga stjärna att något så hemskt som Alliansen inte var uppfunnit när jag betämde mig för att bli bibliotekarie.

Jag hade ju redan ett jobb jag trivdes med men jag kände att stå i en skivaffär inte var något som jag ville göra hela livet. Då, 1999 var detta, hade man möjlighet att söka ett utbildningsbidrag som gjorde att man kunde studera ett par terminer på komvux utan att ta lån. Man fick samma ersättning som från a-kassan. Detta var det många av mina komvux kollegor som fick. Alla som jag vet har idag fått jobb inom sina nya yrken. Denna möjlighet tar nu Alliansen bort genom att avskaffa detta bidrag.

Ytterligare ett skamgrepp man tänker införa är att studenter efter avslutade studier inte ska ha rätt till a-kassa. Detta oberoende av hur många år man jobbat och betalat pengar till a-kassan tidigare. Att man inte ska få a-kassa innan man är klar med studierna håller jag helt med om men när man är klar så är det självklart att man ska ha möjlighet att få ut pengar innan man hittar ett jobb. För min egen del hade jag aldrig haft ett sånt underbart jobb som jag har nu om detta varit verklighet för 2 1/2 år sedan. Jag satsade stenhårt i två månader för att få ett biblioteksjobb. Under denna tid så fick jag a-kassa. Hade jag under denna tid samtidigt varit tvungen att jaga andra jobb eller gått i någon park och krattat löv så hade jag aldrig hunnit med att söka alla de jobb jag gjorde.

Jag tycker synd om er som hade tänkt att gå samma väg som jag men som nu fått Alliansen på halsen. Håll ut fyra år till för sen ska de bort.

Är jag en av dem som Alliansen hävdar bidragsfuskar känner jag mig starkt förolämpad. Göran Persson var en liten del, en sporre, som fick mig att byta bana i livet innan det var för sent. Tack för det.

6 av 1001 album

Duke Ellington - Ellington at Newport (1956)

Före man visste att det finns så mycket bra jazz förknippade jag musikstilen med sådan här smörja. Den sortens storbandsjazz som förekommer här ger mig ingenting mer än ont i öronen. Jag som är en stor fantast av blås tycker att blåset här varken svänger eller förmedlar någon känsla.

Ovanstående gäller främst de snabba nummren. Balladerna är inte fullt lika dåliga men de får mig inte att längta efter vin eller en bar i en Clint Eastwood film som bra jazz får. Finns det förresten några sådana barer i Gbg?

Betyg: G

Bästa låt: Mellansnacket mellan låtarna

5 av 1001 albums


Fats Domino - This is Fats

Det hörs tydligt att Fats kommer från New Orleans. Det är något speciellt med musik som kommer därifrån. Den liksom gungar fram oberonde av musikstil. Domino var en av de tidiga rockpionjärerna. Alla känner till hits som Blueberry hill och Ain't that a shame. Det är dock i de mer r & b doftande låtarna som han verkligen får till det. Där finns det lite mer smuts under naglarna vilket det är lite för ont om annars. Särskilt gäller detta på hans studioalbum. De liveinspelningar jag hört låter klart mycket mer levande.

Betyg: GG

Bästa låt: Blue monday

Veckans 3 bästa låtar

Nisse Hellberg - Tufft jobb
Följetången att komma med bilen upp ur Götatunneln på väg hem från jobbet och lyssna på bra låtar fortsätter. Förra veckan var det rödvinet som lockade nu är det att bugga. Wilmer-Nisses soloskiva Snackbar blues innehåller nämligen denna dansvänliga sak med en klassisk hellbergsk text.

Jeff Hanson - Welcome here
Tydligen var konserten som jag missade i lördags med M.Ward väldigt bra. Förband var ju Jeff Hanson och om man går efter den här låten så måste det varit bra. Elliott Smith influenserna är nästan väl tydliga men när han inte finns med oss längre så känns detta nödvändigt. Dramatisk och melodiös pop.

Roky Erickson - Burn the flames
Vissa nätter när jag har svårt att sova så har jag hörlurarna liggande bredvid sängen med låtarna på datorn inställda på shuffle. För några nätter sedan när jag fick på mig lurarna efter att ha blivit väckt av att två barn dundrat ner i sängen fanns den här låten där för att rädda mig. Roky har en manisk röst som jag verkligen älskar. Den här låten är egentligen inte någon av hans bästa men den är på något sätt påträngade. Särskilt mitt på natten. I slutet av låten börjar Roky skratta ett närmast spökliknande skratt. Då känns det ändå skönt att ha barnen bredvid sig.

4 av 1001 album

Louis Prima - The wildest (1956)

Här svänger det minsann. Sångaren och trumpetaren Prima har här samlat ihop det gäng han spelade live med på Las Vegas scener under 50-talet. Underhållningsmusik brukar vara urvattnad men det här känns genuint. Det är swingnummer som säkert var ännu bättre när det framfördes inför publik. Skivan är inspelad live i studion vilket gör att det blir väldigt bra ändå.

Låtarna som faller inom genren jump-blues skulle kunna lyfta vilken fest som helst. Jag som gillar när när blåsorkestrar kommer in och duellerar med sångaren får också här mina önskemål uppfyllda. Även de mer traditionella jazznummren har en skön känsla. Undrar om man får sådan här underhållning i Vegas fortfarande?

Betyg: GGGG
Bästa låt: Jump, jive an' wail

M. Ward + Jeff Hanson

Det känns tungt att sitta och lyssna på två så bra skivor som dessa båda herrars senaste hemma vid datorn då de spelar på Pustervik samtidigt. Problemet var att det att det var slutsålt.

Jag kunde offrat mobilen och kommit in men tyckte inte att det var värt det. Jag var nämligen inne men fick lämna mobilen i pant mot att jag visade upp den biljett som jag sa mig hämta. Tyvärr var det så att jag inte hade någon biljett att hämta. När jag resonerat med mig själv kom jag till slutsatsen att det var lika bra att ta tillbaka mobilen och cykla hem.

Gjorde jag rätt eller fel?

3 av 1001 albums

Louvin Brothers - Tragic song of life

Bröderna Ira och Charlie Louvin sjöng precis som titeln anspelar om livets tragedier. Musiken är dock ganska lättlyssnad country med klara bluegrass influenser. Alla låtar sjungs i harmonier där Iras höga tonläge ibland kan kännas lite påfrestande i längden.

Deras bästa låt Broadminded finns inte med på den här skivan men det finns ett antal låtar som biter sig fast om man lyssnar på dem en och en. Detta är verkligen en skiva som inte passar att lyssna på via datorn. Här skulle det behövas vinyl.

Betyg: GGG

Bästa låt: Katie Dear

Musik

Det blir mycket musik på bloggen. Kanske för att musik är en stor del av mitt liv. Ända sedan det spelades lalla på storasyrrans skivspelare när jag var liten tills idag så kan jag inte leva utan det. En av de värsta känslorna jag vet är när jag inte riktigt känner för att lyssna eller inte riktigt hittar något passande att lyssna på. Då faller mitt universum. Jag är ju inställd på att lyssna och då någon del av mig inte vill så blir det en krock som är omöjlig att lösa. Som tur är så infaller inte detta så ofta.

Jag har haft lyckan att ha fått jobba med musik sedan 1992. Att jobba i en skivaffär var förstås en dröm. Den tiden var också härlig men det känndes som man var färdig efter 7 år på EJ's. Tur det som den branschen ser ut idag. Att få vara musikansvarig på ett bibliotek var då vad jag önskade bli och nu är jag det. Det känns faktiskt som om jag drömmer ibland.

Tack Katarina för att du spelade musik för mig när jag var liten. Bryan Ferry och David Bowie var väl det som spelades mest. Sedan tog brorsan över med all tidig femtiotalsrock som jag verkligen tog till mig. Jag kommer ihåg att jag tyckte Ramones var lite farliga. Kanske för att bror min spelade så högt. Min mor ska ha en extra blomma då jag efter de årliga tandläkarbesöken fick köpa en skiva. Kanske var det därför jag borstade tänderna så dåligt så att jag fick gå dit ofta. Att skivaffären Musik-Eylis (stavades det så?) låg bredvid var ju perfekt.

Längs vägen har det hänt mycket. Allt skulle behöva egna kapitel. Nämnas bör ändå tapetrading tillsammans med Torbjörn. Aldrig har posten varit så efterlängtad som då. Tänk vad man kämpade och kopierade kasetter och skickade runt hela världen. En underbar tid. Sedan har vi ju nytändningen med Roskildefestivalen tillsammans med Andreas. Då man trodde att man varit där för sista gången så visar det sig att det snarare blir roligare och roligare för varje år.

Keep on rocking in a free world

2 av 1001 album



Elvis Presley - Elvis Presley (1956)

Man kan säga att det är härifrån som hela rockhistorien utgår. Visst finns det föregångare men med detta album så börjar det på riktigt. Elvis har här lämnat skivbolaget han startade på Sun Records och gått vidare till RCA. Inspelningarna är hämtade från några olika sessions vilket splittrar intrycket lite. Det blandas friskt mellan rockabilly, smäktande ballader, country och tidig rock.

Elvis har aldrig varit en av mina favoriter från den tidiga rocken. Han kom också att göra skivor senare i sin karriär som är helt lyssande så hans debut är inget som får mig att jubla idag. Därför det något låga betyget.

Betyg: GGG
Bästa låt: Trying to get to you

1 av 1001 album



Frank Sinatra - In the wee small hours (1955)

Så här ska en crooner låta. Det är så klassiskt att man vill tillåta rökning ute på lokal igen. Tänk att se kvinnan som Frank sjunger om, i nästan alla låtar på skivan, vara sådär kvinnligt svåråtkommen med en cigarett i ena handen. Det kommer väl aldrig att ske mig men med hjälp av den här skivan är man nästan där.

Betyg: GGGG (4 gixbitar)
Bästa låt: Deep in a dream

1001 albums you must hear before you die

Usch vilken jobbig bok. Jag hade bara drygt 300 av de plattorna som fanns med i boken. Nu måste jag ju införskaffa resten. Eller måste jag det. Visst har man hört många av de album som jag inte har men alla ska få en ny chans.Jag vet ju såklart att jag inte gillar alla men det är ändå kul att höra skivor som fått klassikerstämpel.

Boken innehåller alla genrer och det står väldigt intressanta texter till varje skiva så man blir verkligen sugen. Boken avhandlar skivor från 1956 och framåt.

Det känns som att jag inte kan sluta blogga förrän jag skrivit lite om varje skiva. Snart börjar en liten recension, i kronologisk ordning, om titlarna som nämns i boken. Ni är väl spända av förväntan?

Alliansen

Man vet inte om man ska skratta eller gråta när fördomarna besannas en efter en.

Veckans 3 bästa låtar

Miles Davis - All blues
Att komma upp ur götatunneln på väg hem från jobbet och se solen gå ner bakom Älvsborgsbron samtidigt som Miles blåser i sin trumpet gör att man måste korka upp rödvinsflaskan så fort man kommer innanför dörren.

Lambchop - Prepared
Det något ojämna konserten i lördag innehöll ändå ganska många höjdpunkter. Stråkkvartetten från Krakow som var med kom helt till sin rätt i denna pärla från nya skivan. Ibland kan jag ha svårt att ta till mig Kurt Wagners texter men här känner jag att han träffar rätt.

M.Ward - To go home
Det känns som man hört det tidigare men det finns något som gör att man spetsar öronen. M.Wards senaste platta Post-war är helt ok och det är uptempo låtar som denna som gör mig mest glad. På lördag står ett gäng bibliotekarier från Kungälv och stampar takten till detta på Pustervik.

Lambchop - Gbg, Trägårn 14/10 2006

I protest mot min egen tidsbrist så klipper jag in några rader från GP som sammanfattar kvällen väl.

"Lite väl lång och tillkrånglad, men underfundig och till viss del angelägen." så skriver Kalle Malmstedt om konserten.

Kanske får jag tid att i ett annat liv tillföra något till detta.

Byta bostad

Nu har vi gjort slag i saken och gått med i förening, Intervac, som erbjuder människor att byta bostad med varandra under semestern. För en summa pengar så får man annonsera på deras hemsida och man får åtgång till alla andra som också vill byta.

När man sitter och söker på olika länder och ser bilderna så blir man otroligt sugen på att ge sig ut att resa. Man drömmer sig bort till alla möjliga ställen. Om det skulle bli något av så hoppas vi på Frankrike, Holland, Italien eller Storbritannien. Idealet vore att hamna nära någon kust för bra badmöjligheter så barnen och Lena kan leka av sig. Kanske kan jag då smita iväg till någon stad och leta vinylskivor utan att de märker det.

Några grannar till oss hade försökt att byta bostad med någon men de hade inte lyckats få till det så man ska kanske inte ha för stora förväntningar. Dät är också mer att ordna med än man tror. Det är inte bara att lämna över nyckeln och säga varsågod. Regler, tider och en massa annat ska fixas. Hursom så är det väldigt spännande att sitta så här i oktober och veta att chansen att hamna nästan varsomhelst i Europa nästa sommar finns. Under de fem dagar vi varit med så har 35 stycken andra bostadsbytare varit inne och kollat upp vår annons. Det känns iallafall lite förhoppningsingivande.

Gå in på www.intervac.com om ni är nyfikna. Man behöver inte vara medlem för att kolla. Dock får man förstås inte fram personnamn och fullständiga adresser på alla som vill byta. Ni kanske t.o.m. hittar vår lilla annons.

Eftersom Ella och Astrid är det bästa jag vet fick det bli ett kort på dem idag också.

George P. Pelecanos - Ren som snö

Ni som känner mig vet att deckare är en genre som jag inte är speciellt förtjust i. Kanske är det dags att omvärdera det ställningstagandet litegrann. Inte för att jag tror att jag kommer sluka deckare framöver men jag kan nog tänka mig att sluka George P. Pelecanos böcker.

Rens om snö är den första boken i serie böcker om privatdeckaren Derek Strange från Washington D.C. Visst, han löser en deckargåta och den är i sig ganska spännande men det är inte det som är tjusningen med boken. Det är istället Pelecanos förmåga att göra något av de egentligen oerhört klichefyllda miljöerna och de enkla människorporträtten. På något sätt lyckas han nå mig, och bevisligen många andra för han är en av de största författarna i Usa just nu. Det är klart att det spelar in att huvudpersonerna i boken är musik- och litteraturintresserade. Det pågår namedropping hela tiden. Mycket soul är ledmotiv till Strange tankar. Vet ni vad som spelas i bilen under en bilfärd? Bruce Springsteens Darkness on the edge of town och det märkliga är jag blir till mig av förtjusning när jag läser det.

Ett litet utdrag ur boken lyder:

"Strange undrade hur ett sådant här ställe kunde fortsätta gå ihop. Men han visste varför: folk kom hit för att de var tillsagda att komma hit, fastän de mycket väl förstod att de blev plundrade. Av samma skäl som de lästa samma böcker som deras vänner läste, och gick och såg på samma filmer om fångar som kapade flygplan och om asteroider på väg mot jorden. Det spelade ingen roll att ingenting de konsumerade var av något värde. Ingen ville hamna utanför samtalet på nästa cocktailparty. Alla var desperat angelägna att spela med i allting nytt, att inte bli på efterkälken"

Så tänker privatdeckare Strange när han sitter på en restaurang och jag kunde inte sagt det bättre själv.

Veckans 3 bästa låtar

Sam Cooke - Feel it
När man går på konsert kan det i västa fall vara så att man längtar hem till stereon och i bästa fall kan man få upplevelser som man aldrig kan få hemma vid stereon. Sam Cooke brukar sägas vara den första stora soulsångaren. På skiva är han hur bra som helst, dock lite väl snäll ibland. Livealbumet Live at Harlem Square club från 1963 är något helt annat. Här finns en glöd som är obegriplig. Svetten börjar rinna bara genom att lyssna. Feel it är låten som inleder ett party utan like.

David Ruffin - First round knock-out
Ännu en soulröst att dö för. I övergången mellan soul och disco skapades många sköna danslåtar. Här är 8.35 minuter dans med alla ingredienser som behövs. De två mest utmärkande kryddorna i den här låten är texten och stråkarna. "I took one look at you and never knew what hit me" börjar det. Resten kan ni lista ut själva men självklart utmynnar det i en underbart enkel men dramatisk kärlekshistoria precis som en soultext ska göra. De sista minuterna tar stråkarna vid och man kan bara gå in i trans.

Rocket From The Crypt - When in rome
Inte för att jag lyssnat på låten i veckan men nu fick jag ett oerhört sug på mer dans. När jag kom att tänka på låten så undrade jag lite om den verkligen var så bra som jag tyckte när den kom på 90-talet. Direkt när jag hör inledningen så förstår jag varför jag kom att tänka på den. Blåset, jag smälter direkt. Jag kan inte kontrollera mig när det perfekta blåspartiet kommer in. Rocket From The Crypt var, de har lagt ner, ett något ojämt men tufft rockband som förvaltade den tidiga amerikanska rockmusiken på ett ärofyllt sätt.

Townes Van Zandt - Be here to love me

Under några år var Townes nästan den enda musik jag lyssnade på. Allt annan musik kändes orelevant i jämförelse. Sedan dess har mitt musiklyssnandet ändrats litegrann. Kanske främst på grund av småbarn i huset. Eftersom det är full fart hela tiden vore det ju logiskt att spela lugn musik men det har faktiskt blivit tvärtom. Därför har Towneslyssnadet minskat de senaste åren. Men skulle frågan komma om vilken musik du skulle ta med dig till en öde ö så skulle svaret vara självklart, Townes Van Zandt.

Nu kommer alltså filmen om Townes liv. Vänner, familj och artistkollegor har intervjuats men det är såklart filmklippen på huvudpersonen själv som är de mest intressanta. Filmen rymmer några häpnadsväckande låtsekvenser. När Towens röst och gitarrspel var som bäst under 70-talet så är det så nära magi man kan komma. Desto mer tragiskt är de filmklipp som visar vilket fall han gjorde de sista åren. Då gick det snabbt utför även om låtarna han skrev då fortfarande var fantastiska. Som han säger själv i filmen så var det bara låtar som verkligen betydde något som han släppte ifrån sig på slutet. Lyssna bara på A song for, Marie och The hole för att förstå sanningen i detta uttalande.

Filmen är kanske något klichéartad när man har filmsekvenser från highways och barer när Townes musik spelas eller när någon intervjuas. Samtidigt känns det faktiskt som om Townes liv handlade mycket om att fly och tyvärr gjorde han väl det alltför mycket genom spriten. Lyssna på Highway kind.

Jag satt på helspänn genom hela filmen eftersom man inte sett så många sekvenser på Townes tidigare. Det var också särskilt kul att se Townes dotter Kathie Belle och fru Jeanenne som vi träffade i Nashville när vi var där. Jag ångrar dock fortfarande att vi inte tackade ja när vi fick erbjudandet att åka ut till huset där Townes hade bott.

Helt klart en bra film, eller snarare dokumentär, som förresten finns att låna på Kungälvs Stadsbibliotek

Vissa kallar det spasmdans. Jag tycker att jag ser
rätt så tuff ut.

Nån som känner dom här?

Ett härligt brudpar!

Tack för festen!

Veckans 3 bästa låtar

Håkan Hellström - Ramlar
Låten som startade den stora dansen på Torbjörns och Helenas bröllopsfest. Stela leder mjukades upp för några härliga timmar på golvet.

Bettye Swann - Kiss my love goodbye
Nu har vi hamnat någonstans i mitten av dansandet. Eventuellt trötta kroppar får ny kraft av den klassiska Soulastatic låten.

David Bowie - Heroes
Oerhörd skön avslutning att ha i ryggen inför en mörk men härlig gångtur från Delsjön.