Chelsea Wolfe - Pain Is Beauty
Nästan alltid åker man hem nöjd från Truckstop Alaska. Denna tes har aldrig varit sannare än när Chelsea Wolfe hade gått av scenen och man satt på buss 16 hem över Göta Älv bron. Tillsammans med sitt coola band hade hon förvandlat det ganska storlslagna ljudbilden från skivan till ett mörkt rockband. Särskilt trummisen Dylan Fujioka var helt grym.
Spelningen har också gjort skivan ännu bättre. Nu hör jag mer bandet bakom. För jag tycker egentligen inte ljudbilden på en del spår gör Chelsea Wolfe nytta. Men sen finns det också låtar som är mycket stämningfulla där Wolfes gitarr och röst är invävd i ett moln av dunkelhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar