The Loner

Spiders - Gbg, Truckstop Alaska, 13 oktober 2012

Kl. 01:15
Bussen hade precis lämnat Lindholmens hållplats utan mig, jag såg bakljusen på håll. Så det var bara att börja traska hemåt. Att stå och vänta på nästa buss kändes inte som ett alternativ. Så i med hörlurarna och iväg.

Hisingen är nattetid totalt öde. I alla fall de delar där jag befann mig. Så jag var lämnad till mina egna tankar och Göteborg i nattljus. På andra sidan älven lyste lamporna förföriskt. De såg så nära ut men var ändå långt borta. Vattnet kluckade vid min vänstra sida. Tanken att det skulle komma någon galning och kasta i mig dök upp. Som tur var kände jag mig stark och säker med hjälp av de fantastiska låtarna som nådde mina öron.

Att gå mitt i natten och lyssna på bra musik var just igår en närmast magisk upplevelse. Jag gick och fäktade med mitt paraply i takt till musiken så mycket att de nyinflyttade vid Eriksberg hängde ut i fönstren.  Var det en modern Don Quijote som slogs mot väderkvarnar därute måntro?

Precis vid Eriksbergskranen hade de slängt upp ett staket framför min planerade gångväg. Att välja en annan väg skulle inneburit ett rejäl omväg. Så det var bara att försöka klättra över. Precis som jag befarade fastnade jag på piggarna längst upp på staketet. Där satt jag. Eftersom det var vasst som bara den så var enda alternativet att ta ett rejält krafttag och ändå svinga sig över med förmodat söndriga byxor i grenen. Så blev det och jag sörjde mina favoritbyxor en stund. Men det kom ny musik i lurarna som fick mig att glömma denna lilla incident.

Väl inne byggomårdet var det kolsvart. Kanske låg det några koppartjuvar och tryckte i mörkret. Och kanske blev de lika förblindade som jag då jag passerade en barack där en jättelampa tändes automatiskt. Det bra med lampan var att den lyste upp staketet på väg ut och då såg man att det var omkullvällt lite vid sidan av. Så det var bara att traska ut vid golfbanan.

För några år sedan kunde jag nästan inte springa över Älvsborgsbron. Höjdskräcken men ändå lockelsen med de låga staketen var förfiska och jobbiga samtidigt. Aldrig har jag känt mig så tillfreds som överfarten denna natt. Blåsten tog i rejält mitt på bron men den kändes mer renande än skrämmande. Och lite längre fram lyste Friskis och Svettis skylten vilket betydde Majorna och hemmaplan.

De sista kilometrarna på landsidan innebar några få nattvandrare i rörelse. Alla skötte sitt och var på väg hem eller ifrån sina liv. Det är något visst med natten. Totalt tog gångturen 1 1/2 timme. Faktiskt en av de bästa promenaderna någonsin. Det var grymt att gunga fram till Wiz, gråta till Willy, ha rak rygg till Bobby, dansa med Glora, groova med Earth sjunga med Glen och avsluta med Lee för att bara nämna några exempel.



Just det, det här skulle egentligen varit en konsertrecension. Spiders va helt okej med framförallt en imponerande sångerska. Men de var ändå sekundära den här natten.