Äntligen öppnar då Pustervik igen. Det var grymt spännande att stiga in efter ombyggnaden. I foajen var det mesta sig ganska likt. Baren på samma ställe men lite flyttade garderober och toaletter. Det blir nog bra även om det inte kändes helt färdigt och färgerna var lite sterila. Den nya konsertlokalen var däremot klockren. I alla fall när det är mycket folk. Frågan är hur det blir när lite mindre band kommer och spelar.
Samtidigt finns ett uns av vemod att se hur den gamla scenen på övervåningen förvandlats till restaurang. Där har man upplevt nästan precis allt. Livsavgörande händelser och så mycket fantatisk musik att det omöjligt att sortera vad som egentligen var det bästa man såg. Trots att det ofta var trångt så är frågan om den nya scenen kan återskapa något liknande.
Först ut på nya Pustervik var alltså Ebbot och hans gäng. Ett band som jag ibland kan gilla mycket och som jag ibland kan reta mig på. Det finns något distanserande hos dem allihop i bandet. Jag har svårt att känna kärleken och kan istället se poser utan innehåll. Men så finns det ett gäng stunder då de får ihop det. Då brinner de som ett riktigt rockband.
Under denna turnépremiär så brinner de mer än vad de poserar. Med stadig hand tvingar Kalle Gustavsson Jernemalm bandet framåt med sitt basspel. Faktum är att jag sällan hört en basist dominera så. Jag som annars går igång på gitarrer stod mestadels och gungade till groovet från basen.
Annars innehöll den närmare två timmar långa spelningen några toppar och några dalar. Toppen var helt klart när Ebbot bad publiken sätta sig (det gjorde grymt ont i knäna) och traskade ut mitt i och mässade. När han mässat färdigt och bandet eldade på från scenen samtidigt som publiken reste blev till en raketstart in i rockmusikens inre. Dalarna i spelningen är inte så mycket låtarna utan mer en liten tröttsam lunktendens under vissa moment.
Bandet ska tydligen läggas ner efter den här skivan och turnén. Nya skivan och denna spelning är ett bra och värdigt avslut för ett av sveriges bättre rockband. Nu hoppas jag att Ebbot kan böjra skriva låtar som vågar vare mer öppet personliga. Det skulle vara spännande höra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar