Musik 2008

Joel Alme - A master of cermonies

Eftersom Carl Reinholdzon Belfrage är en av de värsta personerna jag vet så har Joel Alme en dålig ingång hos mig. Det första jag läste om honom var nämligen när nämnde Reinholdzon skrev en hyllningsartikel tillägnad Alme.

Nu när jag lyssnat på skivan så tycker jag att vissa hyllninga är befogade. Det finns nämligen en del fina låtar. Mycket ska nog härledas till producenten Björn Olsson. Hans melodier känns verkligen igen i de bästa spåren. Lite samma känsla som på Håkans skiva Ett kolikbarns bekännesler infinner sig. Särskilt stråkpartierna är lika.

Almes röst kan jag både störa mig på och gilla. När han fraserar och låter som Dylan blir det patetiskt men då det istället är Theodor Jensen som är förebilden fungerar det. Av de intervjuer jag läst med Alme så får jag uppfattningen att han inte är min typ. Löjligt, men det förstör faktiskt min lyssningsupplevelse lite.

Betyg: 6

Favorit: She used to be saved