Ibland är det ett omöjligt uppdrag att vara en bra förälder. Som igår när Ella låg på golvet och var riktigt ilsken och ledsen på samma gång. Det var något som kommit över henne snabbt och oväntat och jag visste inte riktigt vad som hade hänt. När hon till slut lugnat sig något fick vi andra reda på vad som var problemet. Hon skrek nämligen ut "pappa är en badkruka" Hon gjorde det inte för att retas.

Ella var badsugen och hade kommit på att det var jag och inte L som skulle vara hemma på torsdag. Lite drastisk tycker jag nog hon var men tyvärr får jag ge henne delvis rätt. Det är väl ingen vettig person som doppar sig om inte vattnet kommit upp i 20 grader. Jag skulle nog kunna sträcka mig och gå ut till den känsliga höjden i 18 gradigt vatten för barnens skull men sen får det vara nog.

Jag ska se om jag kan tvinga i mor min, som är på besök, i plurret. Fast det är ju hennes gener jag fått så det är nog ingenting att hoppas på. En annan idé är att ha med tjocka plånboken och köpa två glassar var till barnen. Vi får se vilket det blir.