76 av 1001 skivor

Sebadoh – Bubble & scrape (1993)

Här får jag bryta ordningen i nedräkning av skivor. För imorgon står jag på Koko i London och lyssnar när Sebadoh kör igenom hela sin klassiska skiva Bubble & scrape. När jag såg att skivan var med i boken med 1001 utvalda skivor blev jag något förvånad. Visst den har betytt mycket för många men Sebadoh är ändå ett band som nästan inga känner till. För mig är skivan en de absolut viktigaste någonsin.

Jag kommer än idag väldigt tydligt ihåg när jag satte på plattan på EJ’s Skivor för första gången. Jag hade hört några låtar med Sebadoh innan men inte riktigt fastnat. Nu hände det dock något. Direkt när de första anslagen på första låten, på Bubble & scrape, Soul and fire ljöd i högtalarna var jag fast. Sen följde flera år av total Sebadoh dyrkan.

Det är egentligen fel att säga Sebadoh dyrkan för min mani gällde Lou Barlow. Barlow, som är en av de tre medlemmarna i bandet, är nämligen han som gör bandets absolut bästa låtar och som är en enorm textförfattare. De övriga två i bandet kan få till en bra låt då och då men när de stiger fram till sångmicken så är det egentligen rätt ointressant. Sen ska Eric Gaffney och Jason Lowenstein ha cred för sitt sätt att hantera trummor respektive bas på istället. Det kan de verkligen.

Sebadoh är ett demokratiskt band så därför delar de utrymmet lika. På Bubble & scrape finns därför sju Barlow låtar, sex Gaffney låtar fyra Lowenstein låtar. Det är de sju Barlow låtarna som närmast förändrade mitt liv. Alla hans låtar på skivan förutom möjligtvis Homemade sitter så djupt in i själen på mig att de säkert kommer att sjungas av mig på dödsbädden.

Hur låter då Bubble & scrape när man lyssnar på den idag, femton år senare. Jodå, den håller måttet. Visst är soundet tidstypiskt för tidigt nittiotal. Sebadoh var ju en av stilbildarna för lo-fi scenen tillsammans med band som Pavement och Guided By Voices. Typiskt för lo-fi scenen var ju en något skramlig produktion, diy-estitik och allmän slacker mentataliet. Fast i Sebadohs fall är det viktigaste såklart Barlows förmåga att skriva och framföra underbara låtar.

Som jag skrev är Lou Barlows största stryka texterna. De är enkla och direkta, precis i min smak alltså. Nedan är utdrag ur fem klassiska låtar från Bubble & scrape.

Soul and fire

When you walk away,
feel the freedom in your heart
There's a joy in letting go,
free to find a love apart
When I lose control,
I need a kind, forgiving friend
But I think our love is coming to an end
I know our love is coming to an end

Think (let tomorrow be)

All I ever wanted was to feel you closer to me
And it's sad to feel this resistance
What once before had felt so free
Let tomorrow bee
I can't be so impatient
Pushing every answer, when there isn't any question
Let me feel good now
And though this may have to end,
I hope I'm always with you
Honestly your friend
I think I love you

Forced love

Is she as shallow as she seems?
Sweet, yet heartless; mindful, yet thoughtless
Left a kiss to find a conflict of interest
Gave myself away by what I didn't say
I tried to talk, but my pride got in the way
And I would never dare to break her heart
Too scared and selfish to watch my security fall

Two years two days

Now I understand
I can't always have what I'm wanting
And now I'm wanting you
But if you don't want me
I'll have to set you free
I'll have to learn to live without you

Cliché

Did you think I was dead inside?
There was no room to grow
And if I loved you still, I didn't let it show
I never left you, though I've always loved you
And you were free to leave me
If you didn't believe in me
Dumped...don't mind me
I didn't know what I had until it was gone
In love; so scared...couldn't stay

Betyg: GGGGG
Favorit: Think (let tomorrow bee)