Musik 2008

Håkan Hellström - För sent för Edelweiss

Under många år var musik på svenska något jag inte ens kollade åt. Det känns konstigt nu när Håkan och Eldkvarn är två av mina absoluta favoriter. Eldkvarn lyckade förra året hålla uppe standarden med Svart blogg. Nu är det Håkans tur att ännu en gång bevisa sin storhet som låtskrivare och sångare.

När det blev klart att Jocke Åhlund skulle producera skivan så blev jag faktiskt lite oroligt. Håkan sjunger ju själv att "Stockholm aldrig blir min stad" och finns det något mer stockholmskt än Åhlund. När man nu har slutresultatet i sin hand så visar det sig att det blev fantastiskt lyckat. Ljudbilden är lite annorlunda men precis som alla stora så gäller det att byta ut inkörda hjulspår och prova nya vägar.

På För sent för Edelweiss finns ingen utfyllnad som det gjort på Hellströms tidigare skivor. Ett par spår är lite för mycket visa för min smak men textmässigt brinner de. Håkans dyrkan av Sture Dahlström märks på så sätt att varje mening är betydelsefull. Efter bara ett par lyssningar har man meningar i hjärnan som man vet kommer att finnas där resten av livet. Särskilt som både Ella och Astrid också sjunger dem. "Det var en vacker dag på Stigbergsliden", "med vilken runaway som helst", "längre än dit Natalie går", Andreas Karl-Johan och jag, så jag hör att du är på kryss med boozen, "travets tröttaste krake är alla exempel på textrader som jag nynnar på hela tiden.

Jag läste någonstans att det fanns fyra låtar inspelade som inte fick plats på skivan. Med all säkerhet är ett par av dem tiopoängare. Skulle man bytt ut dem mot titelspåret på skivan som jag inte är så förtjust i så skulle det högsta betyget vara givet. Nu blir det istället en stark nia.

Betyg: 9

Favorit: Tro och tvivel