Driftkucku

När jag kommer hem från jobbet idag börjar L hånskratta. Jag förstår ingenting när hon säger "har du gått sådär hela dan". Hon tittar mig i ansiktet så jag förstår att det är något fel där någonstans. Ganska snabbt inser jag att hon kollar på mina tänder. Jag går till speglen. Mellan framtänderna sitter en rejäl bit spenat.

Spenaten åt jag klockan tolv. I närmare fem timmar gick jag med en stor grön växt i munnen. Jag stod i inormationsdisken och möter mängder av människor. Jag förstår väl att de in sa något men mina kollegor borde väl kunnat varna mig. Kanske är det så att jag är bibliotekets driftkucku. Tänk om alla har gått och hånskrattat bakom min rygg hela dagen. Hursomhelst så känner jag mig som Kungälvs George Costanza.