Karin Alvtegen - Svek

En känsla jag ofta får när jag läser populära svenska deckarförfattare är att de skriver som kvällstidningsjournalister. Det märks så tydligt att texterna har samma mönster. Jag skulle kunna tänka mig att Alvtegen läst vilken kvällstidning som helt vilken veckodag som helst och fått ihop den här historien. Det är som hon tagit artiklarna en efter en och sedan omformulerat dem och fått ihop en bok. Just den här fokuserar på svek. Kanske var det så att huvudartikeln i den tidning hon fick tag i handlade om just det.

Igenkännedom kan vara en viktig ingrediens i böcker men det kan också bli fel. Här blir det fel då igenkännedomen får karaktären av överlägsenhet och sensationslystenhet. Alvtegen vill få läsaren att känna sig perfekt och sucka av oförståelse inför de val personerna i boken gör. Antagligen är det människor som förtränger sina känslor som allra bäst tilltalas av denna typ av böcker.

Sen ska man inte förneka att Alvtegen är skicklig på att bygga upp en historia där man vill få reda på hur det går. Men det är ju samma sak med kvällstidningarna löpsedlar. Trots att det man ser stå där är fullständigt oviktigt så bläddrar man i tidningen för att få reda på mer.

Betyg: 2