You can love that money but the money can't love you back

isk

Det bästa sättet att varva ner efter en sprängfylld dag är att lyssna på låten ovan. Vilken text vilken låt. Mycket bättre blir det inte.

Mattias filosoferar

Några reflektioner efter ha sett dagen landskamp på plats på Gamla Ullevi.

• Zlatan är lite bättre än alla andra
• Kim Källström är en mycket bra fotbollsspelare
• Andreas Granqvist gjorde inte bort sig men mot bättre motstånd undrar jag ändå
• Ola Toivonen ska vara med i startelvan
• Markus Rosenberg totalt osynlig
• Tobias Hysén håller inte EM-klass
• Jonas Olsson, där ser jag nu vårt största problem. Kommer bli förbisprungen av ukrainare, engelsmän och fransoser om han spelar som ikväll
• Safari bra i vissa lägen men också en säkerhetsrisk ibland
• Chippen och Bajrami är starka en mot en

Det närmar sig

Efter att ha varit och kollat på svenska landslagets träning idag så ser man att mycket är bra men också att det finns ett jätteproblem. Högerbacksplatsen. Jag gillar Mikael Lustig men han såg helt klart ringrostig ut. Och hans trolige ersättare Andreas Granqvist tror jag kommer göra avgörande misstag om han får spela. De matcher jag sett med honom i Genoa i år tycker jag inte alls stämmer med det beröm han till viss del fått. Det hjälper inte att göra 8 kanonbrytningar om man chansbryter och missar två gånger.

Allra mest imponerade Rasmus Elm när han slog inlägg från höger. Ungefär 50 inlägg och alla var helt perfekta.

Imorgon är det tillbaka till Gamla Ullevi för att se laget spela mot Island.

Min startelva:

Andreas Isaksson
Mikael Lustig Olof Mellberg Jonas Olsson Berhang Safari
Sebastian Larsson Rasmus Elm Kim Källström Ola Toivonen
Zlatan Ibrahimovic Johan Elmander

Myller utanför porten

Jag tog ett kort åt höger och ett kort åt vänster från vårt bord utanför Café Columbus på dagens majornaloppis. Som alla kan se var det trångt längs Allmänna vägen. En väldigt trevlig tradition är det i vilket fall.

Lp-skivor för 1500 kr såldes så nu finns det pengar till att köpa nya. Och barnen fick också igång hyfsad försäljning av gamla leksaker, spel och kläder. Så de behöver nog inte gå nakna i fortsättningen heller.

Some die young

När det gäller naturbegåvningar att sjunga rock n roll så ligger Frankie Lymon högt på listan. Han var 16 år när han sjöng in låten ovan. En standardlåt från den tidaga rocken som han gör bäst av alla. Synd bara att hans karriär sen föll isär. Och framförallt att han dog av en överdos just när han spelat in den fenomenala combacken Seabreeze 1968.

.

Uppe i det blå och nere i dyn

Tänk att det kan vara så olika. Först en härlig sommarkväll i Lillhagsparken. Seger mot Tuve med 5-1 för Azaleatjejerna. Sen hem och se Gais släppa in 0-1 i andra övertidsminuten mot AIK. Snacka om kontraster i fotbollens värld.

Men självklart somnar jag ikväll med det härliga spelet som tjejerna visade upp på näthinnan. Ordentligt tryck i närkamperna och massor av fina idéer i passningsspelet. Och framförallt glädjen i att vara tillsammans. Det går faktiskt inte i ord beskriva hur kul man har med detta laget.

Let the good times roll

När Dr John idag blev klar för årets Roskildefestival kom direkt tankarna på veckan i New Orleans 1999. Tänk att de dagarna satte så djupa spår. Men det var helt klart något visst med den klibbiga värmen, personerna och stämningen i den staden. Och med bröstmusklerna jag hade på den tiden fick jag mycket respekt i den farliga Louis Armstrong parken:) På bilden är vi på väg till en strålande zydecokväll.

Så det ska bli underbart att ta del av lite av Louisiana känslan när själva huvuddoktorn kommer på besök. Och särskilt som hans senaste album är en stekhet gryta voodoo rock. Spelar man den högt så är det omöjligt att inte få tillbaka den rytm som åldern håller på att förinta

.

All tid i världen

Tänk att det för bara något år sedan var en kamp i stort sett varje morgon att komma i tid till skola och jobb. Det är kanske fult att skylla på någon men Astrid var boven. Morgontrött plus ett ganska upp-och-ner humör plus tidspress var ingen bra kombination. Och så vad det ju det där med att hitta strumpor som inte klämde på fel ställe. Ett omöjligt uppdrag många morgonar.

Nu för tiden ser det ut som kortet ovan. Aldrig några problem. Vi kommer i tid båda två och är rätt nöjda med det. De senaste dagarna har det varit högsommarvärme. Vi har andats in den speciella stadsluft som blir i morgonvärmen. Faktiskt en alldeles underbar doft. Jag droppar av Astrid och går till jobbet på 7 minuter. Sämre kan man ha det.

Livet är att påminnas om tidigare sötma

De sista två böcker jag plöjde i min intensiva franska period är de två ovan. Två helt skilda böcker. Karin Stensdotter är myspysig i sin skildring av den äldre kvinnan Getrud som bor i Paris i boken En underbar roman. Gertrud får oväntat och hastigt besök av sin svenska brors dotters 9-åriga son. Hans nyfikenhet väcker gamla minnen till liv och får även till följd om nya lärdomar. En roman helt utan ilska, ledsamhet eller andra mer krävande känsloyttringar. Ett ganska ovant grepp och just därför ganska behaglig läsning. Sen tror jag inte att jag uppskattat boken lika mycket om den inte utspelats i Paris. Igenkänningsfaktorn geografiskt var hög.

Nina Bouraouis bok Innan männen är något annat. Jeremie är en yngling på väg att komma ut med sin homosexualitet. Relationen med hans ensamstående mamma är ansträngd och han fantiserar mest om hennes tillfälliga partner Alex. Jeremie flyr också in brassrökandets dimma för att slippa tänka på sin stora kärlek Sami. Sami förstår inte att han är eftertraktad in i minsta por. Och inte blir det lättare att han är straight och mest pratar om tjejer. Boken är kort och jag fick aldrig helt feeling för varken språket eller berättelsen. Annars är ju ämnet intressant.

Ett liv i grönsvart

Ella laddar en halvtimme innan matchstart för sitt första gbg-derby. Sen fick hon och vi övriga se en bra första halvlek av Gais. En halvlek som borde givit en bättre utdelning än 1-0. I andra så ändrades matchens karaktär. Blåvitt hade en period då de vann alla dueller. Efter tafligt försvars- och målvaktspel kunde Hysén göra mål. Sen var det även bud på mer mål i baken.

Spelet jämnades åter ut mot slutet. Och hade Jakob Olsson lärt sig fotbollens grunder, att nicka neråt, så hade det blivit vinst på övertid. Men i år kanske man får vara nöjd med 1 poäng.

Instant classic

Dig Lazarus Dig med Nick Cave and the Bad Seeds är bara ett par tre år gammalt. Men för mig är den en given klassiker, ett album jag skulle ta med till en öde ö. Numera lyssnar jag på albumet från böjran till slut ungefär en gång i månaden. Varje gång stannar tiden.

Frankofil

Sekwa förlag specialiserar sig på att översätta fransk litteratur till svenska. Ett gott jobb om något. Jag har läst ganska många av deras böcker. Inre alltid är jag stormförtjust men det är något som gör att jag alltid ger Sekwa chansen igen. Kanske är det deras snygga omslag.

Efter att ha plöjt de tre böckena ovan nyligen så kan man ändå konstatera att det finns mycket kvalitet. I de tre böckerna skildras flera intressanta människoöden. Alla utspelar sig på Paris gator. Kvinnan som inte kan få barn och därmed känner sig totalt annorlunda, kvinnan och mannen som av olika anledningar har det problematiskt på jobbet och dottern och mamma relationen som inte är vad den borde vara.

Så är ni sugna på lite smalare fransk litteratur besök närmsta bibliotek och fråga efter böcker utgivna på Sekwa.

Finbesök

Cloud Nothings och Obits - Gbg, Pustervik 17 maj 2012

Debut för den lilla klubbscenen på nya Pustervik. Det såg vid en första blick väldigt litet ut och lite tråkigt med ett staket framför. Men det fungerade rätt bra när banden väl stod på scenen. Det är dock inte optimalt med några pelare i vägen och rätt trångt vid baren. Men här kommer man trivas.

Obits från New York är ett skönt gäng som börjar närma sig gubbålder. Det märks dock inte i deras energiska rockmusik. Gitarrer och sång som ligger och tänjer på gränsen av vad förstärkare och hals tål. Deras skarpaste låter är utomordentligt bra garagerock och live gav volymen dem ytterligare ett lyft. Helt klart en kalasöppning på kvällen.

Cloud Nothings senaste album har fångat mig. Dessa unga herrar har något som får mig att lyssna. Det är sällan det sker med så här unga band. Trots att de inte alls låter som Nirvana så är det faktiskt dem jag tänker på när jag står på Pustervik och lyssnar. Att Steve Albini har producerat båda banden kanske ändå indikerar att det finns en liknelse.

Live så går Cloud Nothings mycket på energi. Inget finlir här inte. Och det är befriande att ett band som ser så typiskt amerikanskt midddle-of-the-road indie ut till stilen kan larma på såpass bra. De kommer inte upp i Obits höjder men jag lyssnar intensivt från början till slut.





GFF

6-1 i den tidiga seriefinalen mot Semberja ikväll satt mycket fint. Det är inte mycket man har kvar från förr men det är kul att lira. Och tänk att det fortfarande ger rysningar att sparka en boll i mål. Särskilt som det är för en så anrik klubb som GFF.

Några bra låtar

Plattan som Levon Helm tillsammans med RCO All Stars 1977 är inte helgjuten. Men jag blev väldigt glad då den stod i backen på Mynt och musik idag och visst finns mycket svängigt på den. Bland annat öppningsspåret skrivet av Dr John. På bas finns nyligen avlidne Donald Duck Dunn.

Hittade även en Freddy Fender skiva jag inte hade. Fender är de sentimentala låtarnas mästare. Allt han gjorde fram till hopplös produktion tog över på 80-talet är guld för romantiker.

Live på på Pustervik på torsdag. Obits och Cloud Notings lär betyda en sen torsdagsnatt.

Roskilde närmar sig och det finns som vanligt ett överflöd av musik att se. Cold Specks på fredagen är givet inbokat
 

Way out west börjar bli riktigt bra. Jag tror inte Bobby Womack är lika magnifik som han var 1974 men ändå

Kämpar

Barnen och deras syssling Zadie nöjda efter lilla gbg-varvet.

Donald Duck Dunn

En av de absolut skönaste basisterna genom tiderna har dött. Donald Duck Dunn i Booker T & The MG's var med och formade den bästa perionden inom soulmusiken. Han lämnar efter sig en massa massa härlig musik.

I övrigt har gbg-varvs helgen varit fantastisk. Perfekt löpväder. Rätt nöjd med tiden. Härliga skratt med vänner på besök. Skräpmatens högtidsstund efter målgång. Klubb Honky Tonk perfekt nattvickning för trötta ben. Frukosttbuffé. Iväg till Slottsskogen igen för lilla gbg-varvet. Lika härligt att se de yngre varje år. Och då särskilt förstås Ella och Astrids blonda kaluffser komma guppande i massan. Vilka kämpar och nästan aldrig känner man så stark kärlek till föräldraskapet.

Miserabelt!

Helt odugliga. Just nu är Gais inte bra. Det är bara att konstatera att ingenting fungerar. Det finns en spelare som kommer undan med hedern i behåll. Självklart är det Erik Johansson. Nu när han inte var med ikväll så fanns det ingen som får godkänt. 2-0 förlust mot Syrianska och inte ett enda farligt avslut mot mål. Skulle vi bott i Italien så hade jag gärna gjort som Genoas supportrar gjorde för någon vecka sedan. Nämligen att kräva att laget lämnar över sina matchtröjor. Just idag var de inte värdiga de grönsvarta ränderna. Nu låter vi det här sjunka in och hoppas att en rejäl uppryckning sker tills nästa match på torsdag.

Vem bestämmer egentligen?

Nästan varje dag möter jag barnfamiljer där något är fel. Det är nämligen så att barnen bestämmer över föräldrarna. Ska det vara på detta viset, som Sverker Olofsson så klokt hade som sin fråga. Nä, självklart ska det inte vara så. Ner i soptunnan med de flata föräldrar som låter sina 4-åringar, 7-åringar, 11-åringar och till och med 1-åringar styra och ställa. Det är inte konstigt att det blir svårt att sätta gränser när man som barn inte får en tillrättavisning om man ritar på väggar, tigger, tränger sig före eller allra värst lever rövare på biblioteket. Min arbetsplats är modern och man ska självklart få prata, skratta och må gott. Men har man ungar som skriker (jag menar inte spädbarn), kastar böcker, rusar runt och i stort sett välter stället borde man kanske förstå att det är dags att gå eller i alla fall säga till. Nä, då står istället dessa föräldrar och pillar sig i näsan och ler fånigt åt sina "härliga" barn. Och det slår aldrig fel. När man tittar in på barnavdelningen efter en sådan familj gått ut så ligger det böcker precis överallt förutom där de ska ligga. Ofta är soffan full av kaksmulor och hushållspapper ligger under bordet. Som tur är denna klick i klar minoritet av alla barnfamiljer men det finns ändå så många att man häpnar.

Skinnad på Paris skivbörsar

Paris har ett gäng excellenta skivaffärer. De är inte speciellt billiga men vad gör man när inte när musiken kallar. Det finns så mycket man skulle vilja ha. Ofta plockade jag på mig alldeles för mycket och fick lite skamset gå och lägga tillbaka merparten då jag insåg att jag är en bibliotekarie och min plånbok är tunn därefter. Fast det slutade ändå med att rätt många euro bytte ägare kan jag avslöja.

Några låtar som numera vinylnålen snurrar på i mitt hem finns nedan. Som alla förstår var det värt pengarna.

Åtta nedslag i Paris

Paris är antagligen världens finaste stad när mörkret lagt sig. Upplysta monument och mysiga gator var man än vänder sig.

Morgonarna är inte dumma de heller. Jogga i Luxembourgträdgåren och längs Seine före frukost är något man borde göra varje dag.

På klassisk mark. Visst kändes Sartres vingslag när vi åt och tog oss ett glas på Café de Flore

Här i området Passy bodden den store författaren Honare Balzac. Ett ställe vi besökte under en av många turer ut från centrum.

Att sitta i en gatukorsning och äta lunch med gott vin till är precis så en stadssemester ska vara.

                     

Mamma undrar hur vi ska få i oss denna jättesallad. Det var så gott så det var inga problem.

Vid Canal St Martin. Efter ha trängts i de stora varuhusen en förmiddag var det närmast en befrielse att sätta sig i metron och dra norrut. Det är klart att det mycket roligare att sitta på ett café en lördageftermiddag bland vanliga parisbor än tillsammans med 90 procent turister.

Shoppingdags till barnen. Till sist hittades Astids önskemål på Champs Elyseé, badkulor i roliga former. Det var liksom pricketn över i:et på en fantastisk resa. Det enda som fattas är att man skulle lära sig franska.  Att kunna förstå och överhöra samtal längs bardisken, i snabbköpet eller på gatan är det enda jag saknar i Paris. Men det är ju något som går att åtgärda.

No time for losers

Segertåget fortsätter. Azalea BK F02 vinnare i Jitexcupen.

City made for love

Klippkortet till Frankrike får ytterligare ett hål imorgon. Lite Jonathan Richman i lurarna under morgonturen längs Seine, lite vin på någon bistro och återbesöka på några bra skivaffärer är ungefär så långt som planeringen kommit. I övrigt så blir att bara ha det gott tillsammans med mamma.

Senna

Han var aldrig min favorit när det begav sig. Men för den skull är hans öde djupt tragiskt. Och filmen om honom var ett mästerverk. Helt klart värd alla lovord den fått.

Hey Manchester

Magiska scener efter kvällens derby i Manchester. Vilken stämning. Nu skulle man velat gått en barrunda i the northern quarter.