Psychotic reaction

Så här på sportlovet är det mycket programverksamhet på jobbet. En ganska stor del av mitt jobb är att ordna ett attraktivt program till barn och ungdomar. Det är ett kul men också krävande jobb. Först ska man göra en djupdykning ner i alla de program som finns att välja bland. Sen ska det bokas, diskuteras priser, skickas avtal. Sen ska det marknadsföras på alla tänkbara sätt. Och till sist så ska allt fungera på speldagen. Möbler ska flyttas, biljetter rivas och de man bokat vill ha kaffe.

Nästan alltid blir det lyckat. Som idag då ett 50-tal barn kom på vår Trollershow. Den bokade trollkarlen var skönt avslappnad, barnen först förväntanfulla och sedan väldigt nöjda. Alla föräldrar utom en tackade också för ett bra program. Mamman som inte riktigt var nöjd tyckte att det tog för lång tid att få en ballong till barnet efter showen var slut. Jodå, det finns en plats i helvetet för henne.

För hur man kan med och klaga när trollkarlen efter showen erbjuder sig att göra gratis figurballonger till alla barnen är skrämmande. Alla förstår att det tar lite tid att göra i ordning detta för 40 barn. Särskilt som barnen vill ha en massa olika varianter av ballonger som bläckfiskar, Hello Kitty, giraffer, spöken me mera.

När barnen fått sin ballong såg man total glädje i deras ögon. Det var då mamman säger till trollkarlen att snabba sig lite. Det här tar ju jättelång tid och det är många barn kvar, säger hon. Den snälle trollkarlen gör då det suveräna och säger med en plötsligt bitsk och ond ton, samtidigt som han ger henne ballongpumpen, varsågod och gör det snabbare själv. Mamman snörper lite med munnen och tar med sitt barn därifrån.

Det är förstås synd om barnet och man skulle önska att trollkarlen har krafter att trolla bort det onda i denna mamma. För en del barn har det ta mig tusan inte lätt.