Sammy Hagar - Red : mitt ocensuerade liv
Av någon anledning lockade den här boken. Trots att den enda låten jag hört från Sammy Hagars soloskivor är pastichen I can't drive 55. Lite mer har jag förstås hört från hans Van Halen år. Hans inledning i hiten Why can't this be love har jag alltid gillat skarpt. Det är en bra låt rakt igenom.
Nåväl, boken lockade av någon anledning. Och det visar sig att det en klart läsvärd rockbiografi. Sammy är en riktigt glad kille som ser positivt på livet. Han kommer från en riktigt fattig bakgrund men en brutalt alkoliserad pappa. I ungdomsåren börjar Sammy få ett jätteintresse av musik. Snart har han långt hår, en gitarr och spelar i lokal band.
Trettio år senare är han stormrik och äger en massa hus, restauranger, mountainbike affärer och en uppsjö bilar. Det har gott bra för honom i livet. Först som frontman i Montrose under mitten av 70-talet. De han bli rätt stora innan Sammy fick sparken och istället blev stor som soloartist. Och sen kom då Van Halen och frågade om han ville sjunga med dem.
Boken innehåller även de vanliga rockhistorierna med droger, kvinnor och ett vilt levene. Sammy är mest glad men skildringarna om bröderna Van Halen innehåller mer misär. Ser man på klipp på Eddie Van Halen förstår man också att Sammy inte ljuger i sin bok. Eddie Van Halen var på botten under flera år.
Nu när jag lyssnat på Montrose och Sammys sologrejor så inser jag att det i små doser är skön superamerikansk bilåkarmusik. Synd bara att jag nästan aldrig kör bil numera. Men jag ska göra en bland-cd till sommaren med Sammys bästa, veva ner rutorna och glida genom Grebbestad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar