Fem stjärnor

Sonic Youth

Den 16 november 1992 köpte jag mig en grön Sonic Youth t-shirt på Kåren i Göteborg. Bandet hade just gått av scenen. När vi kom utanför dörrarna stod medlemmarna i förbandet Pavement och kastade snöbollar på de som kom ut. Snart blev det ett ett oväntat snöbollskrig. Det är helt klart ett minne för livet.


Sugar Kane, deras kanske allra bästa låt, från november 1992

Sonic Youth är så klart också ett band som kommer hänga med livet ut. Gillar man gitarrmusik så är det omöjligt att förbise dem. Redan när jag började gilla dem kändes de som ett rutinerat band. De hade givit ut flera skivor och jag minns att jag tyckte de var skumma. Men precis som för många andra tog det fart med skivan Goo. Sedan dess finns de liksom alltid närvarande.


Hoarfroast är poetisk och musikalisk perfektion a la Lee Ranaldo

Det är inte många band som kom fram under mitten av 80-talet som finns kvar idag. Vad är det egentligen som gör Sonic Youth så unika? Musikmässigt tror jag det gör mycket att de delar på sången. De tre karakteristiska rösterna gör att det aldrig blir stereotypt. Och när man lyssnar på alla skivor i ett stärck som jag gjort den senaste veckan inser man att bandet har gjort enormt mycket bra låtar. Andra band i samma genre ligger mil efter med att hitta de hookar den egensinnighet som Sonic Youth har. Att göra en lyckad cover på en Sonic Youth låt ser jag som närmast omöjligt.

Sonic Youths låtar passar sällan in på blandband. De är gjorda för att lyssnas på utan avbrott. Det är först då man verkligen kommer innaför den lite svårflörtade ytan. För egentligen finns det mer melodier hos Sonic Youth än vad många inser. Fast det är klart att man måste gilla oljud också.


Theresa's sound world, perfekt exempel på melodier och oljud i symbios.

Att se bandet live är alltid lite ambivalent. Det är inget direkt publikfrieri från bandet sida. Alltid är det mest låtar från den senaste skivan med enbart några få undantag. Och det är klart att det är svårt att köra en greatest hits turne då de egentligen aldrig haft några hits. Men jag skulle gärna se en spelning med de 53 låtar jag har på min Sonic Youth spotifylista. Tänk vilka magiska fyra timmar det skulle bli.


Brother James helt galet ösigt 1985

En väldigt viktig del i bandet är förstås medlemmarna. Det är inte för inte som de är topp 5 av de coolaste banden som funnits. Lee Ranaldo. Steve Shelley, Kim Gordon och Thurston Moore har precis allt ett rockband från New York ska ha. Att samma band har fyra medlemmar där allt faller sig naturligt är extremt ovanligt. De har var för sig en dragningskraft som är omöjlig att värja sig emot.

Shelley ser ut som en skolpojke men trummar som en jätte, Ranaldo har en sångröst och utseende som är New York, Gordon är den ultimata baskvinnan och Moore är den amerikanske slackerkillen som skulle kunnat bli så fel men istället blir helt rätt.


What we know visar ett moget band som låter mer traditionellt

Vad det gäller deras musik så finns det höjdpunkter genom hela deras karriär. Deras senare skivor har visserligen inte orsakat samma extaser som förr men de är bättre än stabila. Personligen har jag svårt att välja ut en favoritskiva. Sister, Goo, Dirty och A thousand leaves delar på första platsen med Daydream nation och EVOL på delad andraplats.

Lyssna på de 53 bästa Sonic Youth låtarna här


Tuck n dar från soundtrack albumet Made in America är en glömd pärla