Joel Alme – Gbg, Foajéscenen Stadsteatern, 7/11-08
Elitism är det värsta jag vet. Tidningen Nöjesguiden och deras upphyllade gud Reinholdzon Belfrage sysslar mycket med det. Detta är något Joel Alme fått lida för. Det är ju nämligen så att denne Belfrage menar att han var den förste att hylla Joel Alme. Jag har inte riktigt kunna släppa detta utan alltid satt ihop Alme med sådant jag ogillar. Men nu kan jag nog släppa detta. Må vara att ”fel personer” hyllat honom. Det är ju liksom inte hans fel. Det är mitt.
Spelningen på den nya scenen på Stadsteatern igår visade att Joel Alme är en riktigt bra låtskrivare och sångare. Förstärkta med stråkorkester framfördes de bästa låtarna från debutskivan plus en del nytt som lät väldigt bra.
Ljudet var kanske inte det bästa men bandet fick till ett skönt sväng utan att förlora känslorna, lite som gammaldags soulmusik. Sen gjorde stråkarna att det aldrig blev stelbent. Jag kan tänka mig att ganska mycket går förlorat utan dem. Som bäst är Alme när han släpper loss. Då blir det faktiskt den blandning mellan Dylan och Motown som är hans mål.
Gårdagens spelning har gjort att jag lyssnat på Joel Almes skiva flera gånger. Vilket såklart är ett bevis på att spelningen var väldigt bra. När jag lyssnar nu så förstår jag alla lovord han fått. Och det ska bli spännande att höra nytt. Han har nog mycket i sig skulle jag tro.
Elitism är det värsta jag vet. Tidningen Nöjesguiden och deras upphyllade gud Reinholdzon Belfrage sysslar mycket med det. Detta är något Joel Alme fått lida för. Det är ju nämligen så att denne Belfrage menar att han var den förste att hylla Joel Alme. Jag har inte riktigt kunna släppa detta utan alltid satt ihop Alme med sådant jag ogillar. Men nu kan jag nog släppa detta. Må vara att ”fel personer” hyllat honom. Det är ju liksom inte hans fel. Det är mitt.
Spelningen på den nya scenen på Stadsteatern igår visade att Joel Alme är en riktigt bra låtskrivare och sångare. Förstärkta med stråkorkester framfördes de bästa låtarna från debutskivan plus en del nytt som lät väldigt bra.
Ljudet var kanske inte det bästa men bandet fick till ett skönt sväng utan att förlora känslorna, lite som gammaldags soulmusik. Sen gjorde stråkarna att det aldrig blev stelbent. Jag kan tänka mig att ganska mycket går förlorat utan dem. Som bäst är Alme när han släpper loss. Då blir det faktiskt den blandning mellan Dylan och Motown som är hans mål.
Gårdagens spelning har gjort att jag lyssnat på Joel Almes skiva flera gånger. Vilket såklart är ett bevis på att spelningen var väldigt bra. När jag lyssnar nu så förstår jag alla lovord han fått. Och det ska bli spännande att höra nytt. Han har nog mycket i sig skulle jag tro.
Den nya scenen på Stadsteatern var riktigt lyckad. Det var en fin och lagom stor lokal, perfekt för mer intima spelningar. Husets vita vin smakade också mycket gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar