Damien Jurado – Caught in the trees

I många år har Damien Jurado varit en bra singer-songwriter. Jag har gillat de flesta av hans album och lyssnat på dem ganska mycket. Men tänker man riktig noga så har jag aldrig fått de där riktigt stora stunderna tillsammans med Jurado. Men nu var det dags.

Senaste skivan Caught in the trees, som kom för ett par månader sedan, föll till en början in i samma sorts fack som han äldre skivor, alltså bra men inte fantastisk. Så helt plötsligt så öppnade sig något och skivan blev till något mer. Under några veckors resande till och från jobbet så blev det allt som oftast den här skivan som åkte på. Låtarna letade sig långsamt in under mitt skinn och där finns de nu.

Caught in the trees skiljer sig inte jättemycket från Jurados tidigare skivor men den känns bra mycket mer personlig. Texterna är skrivna på ett mer rakt sätt vilket får dem att beröra mer. Sen är musiken lite mer varierad än vanligt. Det finns lite mer gitarrer helt enkelt.

Skivans största styrka är att det aldrig kommer någon svacka. Jag gillar alla låtarna. Trots att låtarna inte alls faller inom ramen för storslagen musik så känns den storslagen i sin enkelhet. Och i varje låt så finns det partier där det är omöjligt att inte sjunga med. Just idag går jag hela tiden och nynnar ”I’ll be sailing on your deep blue eyes...”, från låten Everything trying.

Antagligen kommer den här skivan inte gå till världshistorien som en klassiker. Men för mig kommer den nog alltid bli ihågkommen som en av hösten 2008-års bästa kompisar.