Håkan Hellström, Sven-Bertil Taube & Göteborgs symfoniker - Gbg, Konserthuset

Två timmar i overklighet. Så kan det beskrivas att se dessa herrar uppbakade av en symfoniorkester. Särskilt Håkans egna låtar är så bra att ordet overkligt stämmer in. Gårdakvarnar och skit, Jag har varit i alla städer och Bara dårar rusar in görs i sådana magnifika versioner att man önskar att de aldrig skulle ta slut. Anders Berglund som arrangerat om låtarna för orkestern ska ha en stor eloge. Precis som Håkan själv sa så har låtarna aldrig haft en sådan fin kostym förut. Några tårar trillade nog ur ögonen hos mig. Lena fick använda näsdukar för att inte väta ner Konserthusets golv.

Sven-Bertil Taube berättar skrönor och sjunger med pondus. Egentligen är jag inte så förtjust i visor men Evert Taubes texter går inte att gömma sig för. De står över alla nödrim som jag annars hör i vistraditionen. Med orkestern bakom sig blir upphöjs också visorna till något annat. Även Håkan lyckas riktigt bra med sina tolkningar av Taube. Allra bäst blir det faktiskt när de sjunger duetter. Rösterna passar varandra perfekt.

Publiken, som hade förvånansvärt hög medelålder, ville aldrig tillåta att konserten skulle ta slut. En äldre dam reste sig upp och fick med sig hela publiken i stående ovationer så att de var tvungna att komma tillbaka mer gånger än vad de hade låtar till. Jag tror att det var ytterst få som gick hem besvikna ikväll. Jag och Lena gjorde det i alla fall inte.