Hang the dj

Förra lördagen hade jag förmånen att vara dj på min egna fest. Tiden gick fasligt snabbt men det blev nog lite över 3 timmars musik. Jag skulle vilja göra om det vilken sekund som helst. Det finns ju tusentals låtar att välja mellan. Nu efteråt finns det massor av låtar som jag tycker borde spelats men samtidigt hade jag inte velat ta bort någon annan.

Det mest spännande var att komma på låtar i stunden. Jag hade inte gjort någon danslåtslista innan då det kändes tråkigt. De mest självklara som missades är nog de nedan. Sen hade jag gärna kört lite stökigare rock men det var inte riktigt passande.

 http://open.spotify.com/track/2X5CcfBDvGpHtYBMracDK3

Ernest Hemmingway - Och solen har sin gång

13 av 1001 böcker

Ernest Hemmingway – Och solen har sin gång (1926)


Första halvan av boken är en dröm för alla Parisromantiker. Första världskriget är slut sedan några år tillbaka och livet börjar så smått bli som vanligt igen. Jake, en amerikan hankar sig fram som journalist i staden. Han och hans lösa gäng av vänner spenderar sin tid med att skriva, sitta på bistros och dricka vin.

Alla män i gänget är kära i Brett. Och det verkar som hon betat av dem alla i olika omgångar. Jake betyder något speciellt för henne men hon binder inte upp sig. Utåt sätt behåller Jake lugnet men egentligen håller han på att utplånas när han ser hur hon tillbringar nätter och resor med flera av hans vänner.

Hela gänget bestämmer sig för att åka Pamplona för att kolla in tjurfäktningarna i slutet av sommaren. Jake har varit där innan och blir ledsagaren. Brett hänger på honom för att lära sig något om tjurfäktning. Ganska snart är dock Brett mer förtjust i matadoren (som hon senare förför och därmed får ur gängorna till den stora showen).

Tyvärr blir andra delen av boken, den som utspelar sig i Spanien lite långrandig. Hemmingways språk brinner nästan alltid men själva berättelsen blir lite trälig. Totalt sett är det ändå det ändå en levnadsglad bok där ett härligt liv beskrivs. Frihet! Det dricks, det njuts, det levs och det finns en kvinna som gör det både härligt och problematiskt.

Betyg: GGGG

Bossen

Bruce Springsteen - Roskildefestivalen 7 juli 2012

Vid ett snabbt överslag så inser jag att Bruce med nöd och näppe kommer in på min topp 25 lista över artister. Han kanske till och med hamnar utanför. Det borde han egentligen inte göra efter sommarens överkörning på Roskilde.

Jag kan se klippet ovan precis hur många gånger som helst. Och då ska man tänka att glädjen som man ser bland musikerna och bland publiken var på topp under 3 timmar. Fast The E Street shuffle var en av höjdpunkterna. Sista halvan av låten var/är ren eurfori.

Förväntningarna var stora inför spelningen men den innehöll precis allt man önskat sig (förutom The Promised Land och Prove It All Night). Vädret var helt strålande och vi fick mer eller mindre turligt fenomenala platser mitt framför scen med möjlighet att köpa öl och kissa.

Jag har inte förmågan att uttrycka exakt hur stor extasen var under vissa delar. Men helt klart var Bruce den optimala artisten för den orangea scenen på Roskilde. Det finns ett gäng andra konserter både på Roskilde och andra ställen som berört mig mer och som sitter djupare i hjärtat men den här kvalar lätt in som en av de gladaste någonsin.

Starka känslor

Siri och Erik Sonstelie - Jag lever, pappa

Det är helt omöjligt att som utomstående exakt förstå hur fruktansvärt det måste varit för dem som befann sig på Utöya 22 juli förra året. Ingen kan tro att något sådant kan hända och vara beredd på det. Det är lika svårt att att förstå hur föräldrarna måste känt när de fick reda på vad som skedde på ön samtidigt som deras barn var där. Vilken fullkomlig fasa det måste ha varit.

Boken Jag lever, pappa är skriven av Siri och Erik Sonstelie. Siri var på ön när skjutningen började. Boken bygger på hennes och hennes pappas upplevelser den 22 juli och framåt. Som ni förstår överlevde Siri. Men gång på gång i boken beskriver hon det som en ren slump. Det handlade egentligen bara om tur och otur vilka som klarade sig och vilka som inte gjorde det. Hade Breivik kollat ner mot vattnet när han passerade på stigen ovanför så hade Siri och de som gömde sig där varit fullt synliga. Och eftersom han sköt på allt så hade de antagligen inte levat idag. Av de dryga 500 som befann sig på ön träffade hans kulor 135 stycken.

Det märks tydligt att Erik Sonstelie är journalist. För detta är en välskriven bok. Det är ingen snyfthistoria men heller inte opersonligt. Jag lever, pappa är en viktig bok. Den kommer för alltid påminna oss om att vi alla ska jobba mot allt vad rasism heter och den påminner oss om att vi ska leva nu.

Herregud vad bra det blev

Det är inte jättekul att bli gammal men att ha 40-års fest visade sig vara fantastiskt. Först 7-kamp på Slottsskogsvallen i perfekt väder. Många var vi som kämpade fram strålande resultat. Som tur var hann inte träningsvärken komma innan festen och dansen på kvällen.

Sällan har dansen varit så livad. Och det var riktigt motigt att inse att det var dags att sänka ljudet kl 02.45 (det satt endast en arg lapp i porten från en granne dagen efter). Men samtidigt var det skönt med en lugn eftersittning fram till 05.

Tack alla härliga vänner! Det var ni som gjorde det!

Anders får Joy Division till slut

Handen upp alla glada!

Refused in da house

Dans ända bort till köket

Panelhönorna ser nöjda ut

90-tals indie gick hem

Vad snackar de egentligen om

Lag förort kämpar med quizet

Endast ett kort från 7-kampen. Men det symboliserar precis allt som var underbart under timmarna på Slottsskogsvallen

Freedom

Jonathan Franzen - Frihet

Vilken underbar läsning det var att riktigt gå in på djupet i familjen Berglunds liv. Franzen är enormt skicklig att måla upp porträtt av familjemedlemmarna och där man både älskar och hatar dem i olika stadier av boken. Det är komplext att få till det i livet och vad är rätt och vad är fel?

Svaret på det har inte Jonathan Franzen och det har definitivt inte familjen Berglund. Det är det som är så skönt. Det finns inga pekpinnar, det finns inga ställningstaganden det finns bara en löpande text om en familjs lyckor och olyckor. Strålande!

Betyg: GGGG1/2

See And Don't See

Som vanligt var Way out West en perfekt avslutning av semestern. I år var utbudet av musik både bra och dåligt. Det var inga av de större banden jag skulle betalat för att se ensamma. Däremot fanns det några personliga favoriter med. Mogwai och Mark Lanegan bjöd på bra men inte översvallande spelningar. Jonathan Richman var mil bättre än senast på Trädgårn. Thurston Moore och The War on Drugs hade sina höjdpunkter. Billy Bragg i solen var trevligt. Laleh fick under 10 minuter känslorna att svämma över. Anna Von Hauswolffs röst var perfekt till eftermiddagsölen.

Men överlägset bäst var Afghan Whigs. Att Greg Dulli är en scenpersonlighet som förhöjer deras låtar live har jag sett och hört innan men den här gången var det magiskt. Det var ingen mellanmjölks festivalspelning där man egentligen längtade till en klubb utan här glömde man tid och rum för en timme. Det var oväntat men det var härligt. Allra bäst var låten See and don't see där Dulli mässade som den bästa soulsångare jag någonsin hört live. Faktiskt en av mina bästa konsertupplevelser någonsin. Studioversionen på låten är också bra men ändå inte i närheten. Även gamla favoriter som I'm her slave, Debonair, Gentleman och Miles iz ded knockade mig. Nu är det bara att hoppas att de kan besöka landet för en klubbspelning också.

Mina topp 10 låtar med enskilda artister:
1. See and don't see - The Afghan Whigs
2. Some die young - Laleh
3. Creeping Coastline of light - Mark Lanegan
4. Auto rock - Mogwai
5. Springtime in New York - Jonathan Richman
6. Burroughs - Thurson Moore
7. You and I - Feist och Jeff Tweedy
8. Mountains crave - Anna Von Hausswolff
9. I was there - The War On Drugs
10. Ingrid Bergman - Billy Bragg

Och som vanligt var det fantastiskt väder och att hänga hela dagar med kompisar, drickandes öl och lyssnandes på musik i gröngräset är något jag aldrig blir för gammal för.

Fantastiska dagar

En av sommarens höjdpunkter var helt klart Eskilscupen i Helsingborg. Att det blev förlust i finalen svider lite fortfarande men ett silver smakar inte dumt det heller. Ella och de andra tjejerna var fantastiska. En motståndarförälder spelade in finalen. Efter ha sett de klippen ett antal gånger så kan man konstatera att med lite tur hade vi vunnit. Man ser också att det hela tiden finns saker att jobba på. Vår inledning av andra halvlek var dock strålande som man kan se nedan.



Allra roligast var nästan att se hur exalterade tjejerna var inför sitt första större disco. Och det var skönt att se hur de inte nämnvärt brydde sig om vad de tog på sig. Kanske ändrar det sig om något år men ännu så länge är det väldigt casual.

Den gamle och havet

Efter en härlig springtur förra veckan nådde jag fram till Fiskebäcksbadet. Där väntade la familia. Efter ett snabbt dopp blev det korvgrillning och tid att blicka ut mot havet. Ella låg bredvid och läste. Astrid och L var snart ute och simmade igen. Jag kände hur korven gjorde sig ovän med magen. Vid hård löpning kan det bli så. Jag satt och funderade på om det fanns någon toa i närheten då jag såg något i ögonvrån.

Snett vid sidan av mig stod en främmande man på knä med en jättekamera. Första tanken var att han tog kort på Ella. Men sen såg jag att objektivet var riktat mot mig. Då säger han "får jag ta några kort på dig"? Lätt chokad säger jag "öh visst". Så jag kollar ut mot havet som jag gjort tidigare. Astrid ser helt frågande ut då hon ser vad som sker. Hon ser väldigt rolig ut. Jag känner mig inte helt bekväm då han knäpper av kameran. Och ändå mindre när han närmast viskar "ditt skägg gör sig så bra mot berget". Jag börjar ana att en galning är lös. Men han ser ändå snäll ut och jag blir lugn då vad som verkar vara hans dotter kommer fram.

Han tackar och jag säger att jag hoppas att bilderna hamnar på stans reklampelare. Han lovar detta samtidigt som han tar min e-post adress. Tyvärr tror jag dock min framtid som model redan är över. Ingen agency har hört av sig men fotografen skickade mig bilderna. Jag griper sista halmstrået att bli upptäckt och lägger ut dem här. Jag är billig!

Wanderson ler igen

Efter ett år där underprestationen varit total så såg vi idag det berömda leendet igen. Efter segern mot Utsikten på Ruddalen så gjorde Wanderson gärna en high five med Ella på väg ut. Kan det vara vändningen?

11 matcher återstår av serien. Ser man till de senaste matcherna så ser det ändå dystert ut. Spelet i våras var ändå rätt okej och ett antal förluster får sättas på oturs kontot. Men nu så har man varit bortspelade av lag som Giffarna och Åtvidaberg. Då är det illa, mycket illa.

Särskilt Wanderson har varit en gåta. Att han var en så beroende av självförtroende trodde man inte. Det har gjort ont att se hur han valt fel i nästan varje situtation. I varje fall i varje avgörande situation. Hans insats idag mot Utsikten kanske inte spelmässigt imponerade men jag hoppas att han kände hur han fick lite Azaleakraft av Ella.

Det finns egentligen bara en spelare som kan kvittera ut godkänt betyg för säsongen så här långt. Det är Erik Johansson. Hans backspel har imponerat även om han också svajat lite på slutet. Han lär i vilket fall vara förlorad om GAIS åker ut. En spelare av hans klass ska inte spela i superettan. Och tyvärr har jag mycket svårt att se hur laget ska klara sig kvar. Men om bollarna studsar rätt och en total viljeansträngning mobilseras så finns det en liten liten chans.

En båtfärd

Den här fantastiska sommarkvällen åkte jag älvsnabben över älven. Det är en favoritsysselsättning jag har. Det finns inget finare än att se Göteborg från vattnet. I normala fall behövs inget soundtrack till upplevelsen. Idag hade jag dock symboliskt Willy DeVille i lurarna. Han och hans musik får hela mig att bli sentimental på ett skönt sätt. Willy är enormt viktig i mitt liv och kommer alltid vara så. Och jag kommer aldrig glömma första gången. 

Sensommarkvällar med Willy är ett beprövat koncept sedan ett antal år tillbaka. Sällan eller aldrig är musik så viktig som när han sjunger you and i at nightfalls. Det må vara banalt i skrift men hör hur han sjunger det. Det är inte mycket som slår när det suger till i magen och man vet inte om känslan är lycka eller bottendjup sorg.

 

En gång rockare alltid rockare

Sommarmånaderna är här. Därmed blir det paus från allt skrivande här fram till mitten av augusti. Väldigt mycket kul står på programmet och förhoppningsvis även skrivet i stjärnorna.

Kanske blir det möjlighet att använda tennisracketen som man gjorde förr. Och om fjärrkontrollent till tvn går sönder kan man använda benen för att byta kanal.

En härlig sommar önskas alla!

You can love that money but the money can't love you back

isk

Det bästa sättet att varva ner efter en sprängfylld dag är att lyssna på låten ovan. Vilken text vilken låt. Mycket bättre blir det inte.

Mattias filosoferar

Några reflektioner efter ha sett dagen landskamp på plats på Gamla Ullevi.

• Zlatan är lite bättre än alla andra
• Kim Källström är en mycket bra fotbollsspelare
• Andreas Granqvist gjorde inte bort sig men mot bättre motstånd undrar jag ändå
• Ola Toivonen ska vara med i startelvan
• Markus Rosenberg totalt osynlig
• Tobias Hysén håller inte EM-klass
• Jonas Olsson, där ser jag nu vårt största problem. Kommer bli förbisprungen av ukrainare, engelsmän och fransoser om han spelar som ikväll
• Safari bra i vissa lägen men också en säkerhetsrisk ibland
• Chippen och Bajrami är starka en mot en

Det närmar sig

Efter att ha varit och kollat på svenska landslagets träning idag så ser man att mycket är bra men också att det finns ett jätteproblem. Högerbacksplatsen. Jag gillar Mikael Lustig men han såg helt klart ringrostig ut. Och hans trolige ersättare Andreas Granqvist tror jag kommer göra avgörande misstag om han får spela. De matcher jag sett med honom i Genoa i år tycker jag inte alls stämmer med det beröm han till viss del fått. Det hjälper inte att göra 8 kanonbrytningar om man chansbryter och missar två gånger.

Allra mest imponerade Rasmus Elm när han slog inlägg från höger. Ungefär 50 inlägg och alla var helt perfekta.

Imorgon är det tillbaka till Gamla Ullevi för att se laget spela mot Island.

Min startelva:

Andreas Isaksson
Mikael Lustig Olof Mellberg Jonas Olsson Berhang Safari
Sebastian Larsson Rasmus Elm Kim Källström Ola Toivonen
Zlatan Ibrahimovic Johan Elmander

Myller utanför porten

Jag tog ett kort åt höger och ett kort åt vänster från vårt bord utanför Café Columbus på dagens majornaloppis. Som alla kan se var det trångt längs Allmänna vägen. En väldigt trevlig tradition är det i vilket fall.

Lp-skivor för 1500 kr såldes så nu finns det pengar till att köpa nya. Och barnen fick också igång hyfsad försäljning av gamla leksaker, spel och kläder. Så de behöver nog inte gå nakna i fortsättningen heller.

Some die young

När det gäller naturbegåvningar att sjunga rock n roll så ligger Frankie Lymon högt på listan. Han var 16 år när han sjöng in låten ovan. En standardlåt från den tidaga rocken som han gör bäst av alla. Synd bara att hans karriär sen föll isär. Och framförallt att han dog av en överdos just när han spelat in den fenomenala combacken Seabreeze 1968.

.

Uppe i det blå och nere i dyn

Tänk att det kan vara så olika. Först en härlig sommarkväll i Lillhagsparken. Seger mot Tuve med 5-1 för Azaleatjejerna. Sen hem och se Gais släppa in 0-1 i andra övertidsminuten mot AIK. Snacka om kontraster i fotbollens värld.

Men självklart somnar jag ikväll med det härliga spelet som tjejerna visade upp på näthinnan. Ordentligt tryck i närkamperna och massor av fina idéer i passningsspelet. Och framförallt glädjen i att vara tillsammans. Det går faktiskt inte i ord beskriva hur kul man har med detta laget.

Let the good times roll

När Dr John idag blev klar för årets Roskildefestival kom direkt tankarna på veckan i New Orleans 1999. Tänk att de dagarna satte så djupa spår. Men det var helt klart något visst med den klibbiga värmen, personerna och stämningen i den staden. Och med bröstmusklerna jag hade på den tiden fick jag mycket respekt i den farliga Louis Armstrong parken:) På bilden är vi på väg till en strålande zydecokväll.

Så det ska bli underbart att ta del av lite av Louisiana känslan när själva huvuddoktorn kommer på besök. Och särskilt som hans senaste album är en stekhet gryta voodoo rock. Spelar man den högt så är det omöjligt att inte få tillbaka den rytm som åldern håller på att förinta

.

All tid i världen

Tänk att det för bara något år sedan var en kamp i stort sett varje morgon att komma i tid till skola och jobb. Det är kanske fult att skylla på någon men Astrid var boven. Morgontrött plus ett ganska upp-och-ner humör plus tidspress var ingen bra kombination. Och så vad det ju det där med att hitta strumpor som inte klämde på fel ställe. Ett omöjligt uppdrag många morgonar.

Nu för tiden ser det ut som kortet ovan. Aldrig några problem. Vi kommer i tid båda två och är rätt nöjda med det. De senaste dagarna har det varit högsommarvärme. Vi har andats in den speciella stadsluft som blir i morgonvärmen. Faktiskt en alldeles underbar doft. Jag droppar av Astrid och går till jobbet på 7 minuter. Sämre kan man ha det.