Det är helt omöjligt att som utomstående exakt förstå hur fruktansvärt det måste varit för dem som befann sig på Utöya 22 juli förra året. Ingen kan tro att något sådant kan hända och vara beredd på det. Det är lika svårt att att förstå hur föräldrarna måste känt när de fick reda på vad som skedde på ön samtidigt som deras barn var där. Vilken fullkomlig fasa det måste ha varit.
Boken Jag lever, pappa är skriven av Siri och Erik Sonstelie. Siri var på ön när skjutningen började. Boken bygger på hennes och hennes pappas upplevelser den 22 juli och framåt. Som ni förstår överlevde Siri. Men gång på gång i boken beskriver hon det som en ren slump. Det handlade egentligen bara om tur och otur vilka som klarade sig och vilka som inte gjorde det. Hade Breivik kollat ner mot vattnet när han passerade på stigen ovanför så hade Siri och de som gömde sig där varit fullt synliga. Och eftersom han sköt på allt så hade de antagligen inte levat idag. Av de dryga 500 som befann sig på ön träffade hans kulor 135 stycken.
Det märks tydligt att Erik Sonstelie är journalist. För detta är en välskriven bok. Det är ingen snyfthistoria men heller inte opersonligt. Jag lever, pappa är en viktig bok. Den kommer för alltid påminna oss om att vi alla ska jobba mot allt vad rasism heter och den påminner oss om att vi ska leva nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar