Jag tänker aldrig dö nöjd

Håkans nya låt är kanon. Så här direkt kvalar den inte in bland det allra bästa han gjort men den är helt klart riktigt bra. Det som jag dock har svårt att släppa är när den premiärspelades i P3.

Jag slog på kanalen sådär 10 minuter innan låten skulle spelas. Under dessa 10 minuter höll jag på att kräckas minst sju gånger. Sex gånger på de ytterst jobbiga och störiga programledarna och en gång på min höga ålder.

 Det är säkert tio år sedan jag lyssnade på P3 under frukosten. Jag minns det inte som ett kanalbyte med någon större dramatik. Men nu när jag hör hur tre flabbande programledere sitter och snackar en massa skit blir jag nedstämd. Om jag skulle bli tillfångatagen och tvingad att lämna ut hemliga fakta så är det enkelt att få orden att rinna ur mig. Hota med att sätta på morgonprogrammet på P3 och jag talar.