Tankar om sommarens Eskilscup dyker mer eller mindre upp varje dag. Det är några av de roligaste dagar jag någonsin haft. Vädret var tipptopp, spelet ledde ända till final och man såg hur tjejerna insöp alla intryck som svampar.
Bilden visar hur vi tränare förespråkar ett anfallsspel där många ska våga följa med framåt. Ella har tre passningsalternativ innåt. Tyvärr räckte det inte till finalvinst denna gång. Men i helgen börjar årets inomhuscuper. Våra motståndare i Alingsås kommer få se upp.
Jag är glad att jag nästan har ständig tillgång till en dator på jobbet. För jag har åtminstone fyra gånger under dagen sökt fram målet från igår. Och ikväll har nog klippet vevats 20 gånger. Det är ett helt osannolikt mål. Med Stan Collymores kommentarer blir det nästan ändå bättre.
Och jag är mycket nöjd med att jag och L som föräldrar tillåter Ella att vara uppe sent för att se Sverige spela. För inte kommer hon att glömma målet och hur vi tre satt i soffan utan att veta riktigt vad vi skulle göra. Hakorna var tappade och andningen återfunnen först efter en bra sund.
På tal om föräldrar blir man ibland, eller snarare rätt ofta, mycket förvånad. Under kvällens föräldramöte på skolan sades det några absurda grejer. Bland annat om den livsfarliga bullen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar