Precis som förväntat så höjde sig Nick Waterhouse ett par snäpp när man hörde det live. De finns säkert 10000 band som försöker sig på att göra soul och r&b som det lätt på 60-talet. Extremt få lyckas göra något av det. Nick Waterhouse är en vit kille i 25-års ålderns från Kaliforninen. Han visar i kväll att han är bra mycket mer än en retrosoulartist. Faktum är att han verkligen står på egna ben. Sen går det ju inte att hymla med att influenserna är väldigt tydliga.
Sällan har jag sett något så svängigt på takterassen på Henriksberg. Väldigt ofta när det ska spelas soul av gammalt slag så låter det musikskola. Inte en enda gång under spelningen tänkte jag så. Bandet skulle faktiskt kunnat backa upp valfri Pickett, Redding eller Brown. Självklart är det inga Booker T & The MGs vi pratar om men det är ändå riktigt bra lirare som Nick har med sig.
Troligen drabbas Nick Watarhouse, som många andra nutida vita retro soulartister, av andra skiva förbannelsen när det är dags för uppföljaren till debuten. För det ska väldigt mycket till att lyckas nå ut en gång till. Men jag tror att han får tillräckligt många minnen från den här Europaturnen för att tycka att det var värt det. Jag tycker helt klart det var värt ett besök på Henriksberg denna kväll med en rätt dyr barnota och en vinylskiva under armen på hemvägen. Sen måste jag säga att det finns förhoppningar att Nick ska kunna utvecklas och ska kunna leverera ytterligare några kanonplattor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar