Bob Woodruff - Göteborg, Lokal bar och restaurang, 6 nov 2012
Under mitten av 90-talet köpte jag in ett par skivor med Bob Woodruff till EJ's Skivor. Jag tyckte de var bra men kanske lite gubbiga. Nu är jag gubbe och förstår dem fullt ut. Framförallt förstår jag dem efter kvällens spelning. Och jag förstår vilket geni Woodruff är.
Jag skulle tro att det är första gången som en spelning äger rum på Lokal bar och restaurang. Den pyttelilla scenen byggdes tydligen upp för ett par dagar sedan. När jag kom in så var jag något skeptisk. Det var trångt och sikten var inget vidare. Men det löste sig bra efter några Corona. Alla fick plats och det blev som att vara på en sylta i Austin.
Som förband och kompband fungerade Shurman (katastrofalt namn), som kommer just från Austin, Texas. Det är egentligen fel att kalla dem förband så de hade lika mycket tid på scen. Och det finns inget att invända mot deras rootsrock. I stort sett är det idealisk barmusik. Man vill ha en öl till och skåla med. Hela bandet är gediget men man måste framhålla basisten Mike Therieau. Han sjunger något fantastiskt bra och ser ut att komma direkt från The Faces.
Shurman fungerade även som kompband till Bob Shurman. Här fick de tona ner sig lite och bli lite mer lyhörda. För Woodruff är mer gråta i ölen än att köpa några till. Detta utan att bli sentimental i onödan. Musiken är fortfarande twangig countryrock men han har något sorgset över sig. Vilket kanske inte är så konstigt då han mer eller mindre är glömd i musikvärlden. Det var jag, 50 gubbar och 8 tjejer i publiken. Visserligen slutsålt då Lokal inte tar in mer människor men ändå.
Näväl, Woodruffs spelning var underbar från början till slut .Cowboyhatten var utbytt mot en brun rätt ful skinkeps men rösten är i behåll. Den var uppdelad i två set med paus i mitten. Jag gillade båda lika mycket. Det spelades gamla låtar och några välvalda covers. Men framförallt var det några nya oinspelade låtar som verkligen grep tag. Som nästsista låt spelades en låt som antagligen har namnet Saving all my love. Helt klart en makalös låt som gav ett för alltid bestånde konsertminne. Woodruff sade före han böjrade låten att han hoppades på en ny skiva nästa år. Det är 12 år sen senast så det är verkligen dags. Och blir inspelningen bara hälften så bra som liveversionen så är jag nöjd.
Det bästa av allt är att Bob spelar på samma ställe imorgon igen. Biljetten är bokad och jag väntar som ett litet barn gör på tomten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar