Den mest gripande läsningen just nu är Kristan Gidlunds blogg. Han är obotligt sjuk i cancer och skildrar sitt liv genom sina texter på ett oerhört rättframt, känslosamt och skickligt sätt. Varje inlägg ger mig en klump i halsen och tankeställare över mitt eget liv. Början till slutet av livet kan komma när som helst.
Det går givetvis inte att gå omkring och tänka att man ska bli sjuk eller drabbas av någon olycka. Ändå mindre går det att tänka på att någon i ens familj ska drabbas vilket vore dubbelt värre. Samtidigt är man i ett skede av livet där allt inget är självklart längre. Förhoppningsvis har man långt kvar men känslan av odödlighet har sedan ett tag tillbaka lämnat mig.
Kanske har det att göra med de senaste begravningarna, kanske har det att göra med att det bara är 10 år tills jag är lika gammal som min pappa var när han dog, kanske har det att göra med att barnen blir så stora att de ska klara en del avgörande situationer själva ute i den stora världen, kanske har det att göra med att jag lyssnat på den fantastiske men mörkerframkallande Tim Heckers, kanske är mitt kynne på detta sätt, kanske är det ibland ett behov som måste uppfyllas.
Just det sista tror jag är viktigt. Vill man leva ett bra liv måste man också ibland gå ner och brottas med det jobbiga. Det är inte bara av ondo att skrämmas av döden. Litegrann som när man ser en skräckfilm så kan känslorna i dessa lägen vara sådär krypande sköna. Skillnaden mot skräckfilmen är dock stor. De känslorna kan skapas genom bildrutor på en tv-skärm och man kan välja om man vill ha dem eller inte. De bilder och känslor man skapar inom sig är mer som ett starkt rus som man får leva med vare sig man vill eller inte.
Imorgon när jag sitter vid frukostbordet med barnen och L finns dock inte döden närvarande. Det vore ju en överdrift att säga att vi sitter som i en reklamfilm för Kellogs där allt ljus skiner på oss och där ingen är det minsta morgontrött. Men förutom lite gnäll på GP, några "kom igen nu då, nu får vi snabba oss" och en dust med frysboxen för att hitta någon matlåda, så är det fantastiska livet i allra högsta grad närvarande.
Glöm inte att läsa bloggen, det var vad det här inlägget handlade om.
http://ikroppenmin.blogspot.se/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar