Historien böjar här.
Fredagskvällen tillbringades på after work med det gamla jobbet. Som alltid trevligt och som alltid numera en kväll som inte blir så jättesen. Men vid hemkomst bubblade ändå alkoholen i kroppen och musikspelaren lockade förföriskt. Väl i dess våld vet man att det kommer bli sent.
Att omdömet minskar med whisky är inte något som man tänker på när man är mitt upp i det. I natt satt jag jag och kollade lite klipp från mina försök att bli singer-songwriter. Innerst inne vet jag att det är bedrövligt. Men alla sådana tankar försvann i natten och jag fick lite Zlatan och Liam Gallagher "jag är bäst" tendenser. Min sångröst lät som en lite mer jordnära Sinatra och gitarrspelet grundar sig i John Faheys spruckenhet. Texterna ska alltiv vara banala, så just där har jag inget vara rädd för.
Nåväl, jag la ut det lilla inlägget där jag hittat en melodi och Astrid kommer och stör på denna blogg. Fy tusan vad bra det låter tänker jag och lyssnar på det tjugo gånger i rad innan jag lägger mig. Efter bara någon timmes sömn så kommer Astrid över till vuxensängen och kvider att hon har ont i magen. Whiskyn i min kropp har gått från att vara exalterande till huvudvärksframkallande. Det är synd om Astrid och jag lider samtidigt över att ha publicerat gitarrklippet. Vad tusan ska världen se det för.
L överger familjen tidigt för att sätta sig på tåget till Karlstad. Solen där ska hon njuta av i helgen. Klockan är fortfarande tidigt för att vara helg, Astrids magonda ger sig inte, inte min huvudvärk heller och Ella är lite förtonårstrotsig. Och till råga på allt ska jag vara på jobbet om en kort stund.
Kalabaliken på Kaptensgatan råder. Sena är vi i stort sett alltid så det är inget nytt men denna dag så är alla väderstreck emot oss. Snabbt får vi med det nödvändigast och med den röda spyhinken, Astrid har inte bara ont längre hon mår illa också, i handen vandrar vi mot bilen. Att gå de åtta minuterna till jobbet är inget alternativ. På vägen dit tänkar jag fel och kör in på återvändsgator och alla parkeringar är upptagna. Svordomarna haglar mot vindrutan. Barnen sitter tysta och förbannar sitt öde.
Till sist är vi ute ur bilen och styr med haltande steg över Chapmans torg. Väl inne på biblioteket möter jobbkollegan oss. Det är då jag inser hur vi ser ut. Pappan helt vildsint i blicken, håret på ända och gårdagens kläder som säkert luktar uteliv. Yngsta dotter hulkandes, gåendes böjd som en gammal tant för magsmärtorna och klamrandes fast vid en stor illröd hink som om det vore hennes mest älskade gosedjur. Och så äldsta dottern med en systempåse innehållandes snabbmakaroner i ena handen och i den andra en halvdrucken 2-liters cola. Familjen Griswold kan slänga sig i väggen.
Yrkesprofessionnalismen slår in samtidigt som vi öppnar dörrarna, bemötande är a och o, bemötande är a och o, bemötande är a och o. Så där står jag med ett leende och möter Majornaborna menas kaos råder i bakgrunden. Kaos blir det också i yrket då hela datasystemt slutar fungera efter två minuter. Grattis! Sparka nu på den som redan ligger. Jag är redo. Spy ut er galla över oss enkla bibliotekarier bara. Antingen förvandlas jag till hulken eller också kryper jag in under informationsdisken i fosterställning.
Men då kommer den gamla mannen fram. "Hej, jag är nyinflyttad här och jag hörde att ni har datorer man kan använda" Jag svarar att det har vi men att de tyvärr strular för tillfället. Det är då vändningen sker. Han svarar "Ho Ho Ho", med ett bullrande smittande skratt. "Det gör absolut ingenting, jag har ingen brådska utan kommer tillbaka en annan dag" Han avslutar med att tacka så mycket för den fina informationen och han önskar mig en trevlig dag.
Jag tittar snabbt in på kontoret där barnen hänger. Snabbmakaronerna har gjort susen för Astrids mage. Det rödgråtna ögonen börjar fyllas med liv och jag får en tummen upp. Det jag börjat tro var blindtarmen visar sig vara botat med makaroner. Samtidigt kommer världens bästa grannar Martin och Tuva in. De sprider god stämmning och tar efter en stund med sig mina barn hem för lek.
Jag kan jobba klart de sista tre timmarna på världens bästa jobb, för att sedan komma hem och ge sig ut på Karl Johans torg för lite spontanfotboll. Som kvällsmat bestäms att prova ICAs nya ta själv sallad. Den smakar utsökt och nu ska vi njuta av vårt farvoritprogram, Fångarna på fortet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar